Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I OLOF OLOFSONS HEM. 195
då han såg så mycken mandom skördad, så många tappra
hjärtan genomskjutna.
Snart funno vi en svensk man, som inte var fullt död,
•men hvars lefnadstråd höll på att brista. Han hviskade något
med matt och flämtande röst. Det var en af våra tappraste sven-
ske unge män. Med kraft och mod och trohet hade han käm-
pat, men blifvit skördad af dödens lie. Nu lade han sig trygg
till ro på sina blodiga lagrar, än i döden myste munnen och
månen smyckade med sitt silfver den fallne hjälten.
Hans sista ord voro en hälsning till de kära i hemmet.
Han bad oss framföra den. Jag vet inte, hvar dessa hans kära
finnas; men hvart jag kommit, har jag hälsat och jag gör det
nu äfven här.
Den kraftige gestalten, om hvilken jag förut talat, satt på
en sten böjd öfver den unge kämpen, och vid hans ord såg
jag, hur en tår, infattad i månens silfverskir, föll blänkande
så som en klar diamant ned på den döende och låg kvar på
dennes hand, skälfvande och glänsande äfven sedan döden in-
trädt — eller kanske det var en daggpärla, hvilken föll från
himlen. —• Jag har hört sägas, att änglarne stundom gråta
dagg.
När ynglingen andats ut den sista sucken, reste gestalten
sig och fortsatte sin vandring, kom snart till slutet af slätten
och försvann i furstetältet.
Tysta hade alla lyssnat till den gamle krigarens berättelse;
men då han hade slutat sade kyrkoherden:
— Det är ohyggligt.
— Förfärligt, instämde Anna.
— En död på fältet, då man af alla öfvergifven tvingas
att ligga där och förblöda, utan att kunna få hjälp!
— Fasansvärdt, intygade klockaren.
— Vet ni, min vän, fortfor kyrkoherden, ställande sin
fråga till invaliden, hvilken den behjärtade mannen var, som
gick omkring på slagfältet bland dödens skördar?
— Ja, svarade den gamle krigaren högtidligt.
— Säg då hans namn, fortsatte kyrkoherden, att vi må
välsigna honom i våra hjärtan och innesluta honom i våra
böner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
