- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
225

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TILL NARVA! 225
lång, åtog sig Piper att hos hans majestät anhålla om snar
audiens för dem.
Hur förvånad blef han ej, då han fann konungens arbets-
rum tomt. Han hörde efter öfverallt i slottet, men konungen
var ingenstädes att finna. Slutligen kom han på den tanken,
att konungen begifvit sig ut i lägret och han gick själf att
söka sin unge härskare.
Det dröjde ej länge, förrän han träffade på en stallmästare,
hvilken han ropade an och frågade efter konungen.
— Hans majestät har ridit, svarade stallmästaren.
— Ridit? Hvart?
— Det vet jag inte.
— Red han ensam?
— Ja!
— Milde Gud! Åter en farlig rekognoscering!
— Troligen! — Jag anhöll i underdånighet att få med-
följa med några ryttare, men konungen förbjöd det.
— Hur skall detta sluta. Konungens djärfhet har ingen like.
Man väntade hela dagen, men konungen kom ej tillbaka,
och i hög grad misslynta måste de utländska sändebuden begifva
sig från slottet med oförrättadt ärende.
Hela natten väntades konungen tillbaka, rytteripatruller
utsändes åt alla håll för att söka honom, men han var ingen-
städes att finna.
— .Nu drabbar himlens vrede hårdt oss och hela vårt land,
sade Piper bekymrad. Helt visst har konungen fallit offer för
några kringirrande ryska svärmar och blifvit dödad eller fången.
— Näppeligen tror jag, att kung Carl kan bli fånge, helt
visst slåss han, så länge han har en droppe blod i kroppen,
vore det än mot aldrig så stor öfvermakt, svarade Lindsköld.
— Gud nåde oss, sade Piper.
— Om man blott visste, hvart han ridit.
— Ha patrullerna kommit åter?
— Ja, alla.
— Nya måste sändas ut.
— Skall ske.
— Tag edra bästa ryttare.
— Ja. — Hvem kommer där?
29
Carolinens minnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free