Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 CAROLINENS MINNEN.
m
SSffineS"
> ■£ fr
Stod lutad mot sitt gevär i
ensamhet i tältluckan till
konungens tält.
Han sjöng:
Ack, hvar jag är, jag hennes röst hör ropa,
Men hon är död, hon finnes ej mer,
Och ej kanoners- vilda dån tillhopa
Förmå att tysta stämman ner.
Och ser jag upp till himlarymdens stjärna,
Den stjärnan är min Emma lik;
Jag längtar dit; jag vill dit upp så gärna
Till ängeln uti himmelrik.
Och leker vinden uti trädets krona,
Strax Emmas röst jag hviska hör;
Och ser jag solen uppå himlen trona,
Det Emma är, som spiran för.
Och står jag än uppå de vida fälten
På post, som nu, med mitt gevär,
I Ryssland här, i Polen och vid Bälten,
Jag tycker, Emma är mig när.
Så långt in i Danmark som till
något af Bälten hade, som bekant,
Carl XII med sina bussar aldrig
varit; men lifdrabantens fantasi flög
vida — på kärlekens vingar. De
förälskade äro ofta benägna för öf-
verdrifter. Man må härför förlåta
honom, att han ej var fullt korrekt,
hvilket ju ej heller hade något att
betyda, då han sjöng blott för sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
