Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 CAROLINENS MINNEN.
Hon lcnäppte darrande sina händer samman om gevärs-
pipan och bad ur djupet af sin själ:
Du helge Gud mig nådig var,
Tänd hoppet i min själ.
Till stöd blott dig jag, fader, har,
Hjälp mig i ve och väl.
Min Harald mig tillbaka gif,
Han är min hjärtans kär.
O, fader, vid min sida blif,
Till dig jag bönen bär.
O Gud, o himlens far,
Mig nådig var.
Om döden du mig gifva vill,
Sänd kulan i mitt bröst.
Om Harald mer ej hör mig till,
Gif mig för sorgen tröst.
För honom offrar jag mitt lif
Och sorgen tar emot;
Men glädje, lycka, honom gif,
Jag sjunker till din fot.
O Gud, o himlens far,
Mig nådig var.
Hon slutade sin bön.
Åter tyckte hon sig se en smygande skepnad närma sig
den plats, som hon hade att bevaka.
— Hvem där, hviskade hon.. O, du min Gud, hur mina
lemmar skälfva af rädsla. Helt visst närmar sig någon hit,
jag ser inte miste. En fiende? — En vän kanske? — Jag vet
ej hvilketdera. Tyst och smygande skrider där fram en svart
gestalt. O, du barmhärtige Gud, stålsätt mig. — Hur jag än
söker att stålsätta mina krafter och sinnen, kan jag dock icke
öfvervinna den kvinnliga naturens svaghet. Nej, jag kan ej till-
välla mig mannamodet, hur mycket jag än söker att uppnå det.
Hon spanade åter med sina blickar framåt.
— Flera gestalter, hviskade hon rysande. De där törsta
helt visst efter blod såsom öknens vilda djur. De tränga nu
hit i det svenska lägret och hindras endast af en flicka! —
Och allsmäktige Gud, stå mig bi! Hjälp mig! Jag kan inte
vara så här ensam. Jag vill fly! — Ja, fly! — Men hvart?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
