Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 CAROLINENS MINNEN.
— Ske Guds vilja, hviskade hon till sig själf, då hon stör-
tade fram mot den grupp ryssar, som kämpade mot konungen,
hvilken fradgande af vrede, men eldad af stridslust utropade,
under det att hans svärd snabbt som blixten träffade än den
ene, än den andra af hans angripare eller parerade deras hugg :
— En strid så hård som denna har jag aldrig känt; men
Gud har förlänat min arm styrka och icke har min klinga
blifvit slö. Ur vägen, moskoviter!
II’;
’1fîT
— rände oförmodadt sin bajonett i ryggen på en ryss.
Med en gränslös oförvägenhet och kraft föll han ut mot
ryssarne, klöf hufvudet på en och slog svärdet ur handen på
en annan.
Men trots all den styrka och allt det mod, som konungen
lade i dagen, skulle han likväl i längden icke hafva kunnat
reda sig ensam mot den omkring femton man starka ryska
skaran.
Men han fick hjälp.
Emma rände oförmodadt sin bajonett i ryggen på en ryss,
som vrålande föll till jorden. De öfriga ryssarne sågo sig om-
kring bestörta öfver detta oförmodade anfall bakifrån. Denna
omständighet gaf konungen ett litet rådrum, hvilket han äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
