- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
288

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

288 CAROLINENS MINNEN.
Inom den tappra barmen
En stämma talar sail,
Beväpnad hvilar armen,
Hell, konung Carol! Hell!
Slutligen gick konungen in i tältet samt befallde sin upp-
vaktning att lämna honom ostörd.
Alla drogo sig vördnadsfullt tillbaka och konungen blef
ensam i tältet — ensam med sin trogne Hultman, som var där
vid hans inträde och konungens lika trogna hund Pompe,
denne afundade favorit, hvilken följde konungen i lust och nöd
under alla lians fälttåg och slutligen afled af ålderdomssvaghet
i Bender framför sin herres fötter samt begrofs under stor
högtidlighet och erhöll en latinsk grafvers, hvilken i svensk
öfversättning lyder:
»Pompe, kungens trogne dräng,
Sof hvar natt i kungens säng,
Sist af år och resor trötter
Led han af vid kungens fötter.
Mången täck och fager mö,
Önskade som Pompe lefva,
Många hjältar eftersträfva
Att få liksom Pompe dö.»
Då konungen nu blef lämnad allena i tältet; ty Hultmans
närvaro beaktade han inte, han var en skugga, hvilken konungen
aldrig tog med i räkningen, då det var fråga om, att han skulle
vara ensam — alltså, då konungen nu blef ensam i tältet,
sjönk han på sina knän och hans hjältesjäl höjde sig i bön
och uppsände tackoffer till den allsmäktige för den underbara
seger, som de svenska trupperna vunnit öfver den tiodubbelt
starkare, fienden. — Hvilka ord, som konungen vid detta tillfälle
begagnade, då han tackade Cfud, känner man icke, alldenstund
Hultman ej antecknat dem och ingen annan än han utom Gud
allena kunnat höra dem. Men med kännedom om konungens
stora religiositet vid sidan af hans stolthet vilja vi lägga föl-
jande ord i hans mun. Vi liafva affattat denna hans bön i
bunden form, på det att den lättare måtte kunna läsas och på
det att den måtte erhålla en värdig dräkt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free