Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRISKT MOD, I GOSSAR BLÅ ! 289
Du store Gud! Du fader i det höga!
Jag tackar dig på knä i stoftet böjd;
Du hulpit mig, du vakar med ditt öga
Där ifrån ljusets sköna, fria höjd.
Där hvilar friden uti säkert pansar
Och spiran förs af segerns gyllne hand.
Där samlas hjältar uti lagerkransar
Där uti stjärnors blåa, ljusa land.
Jag tackar dig! — Till hjälp du handen räckte,
Tveeggade, o Gud, mitt slöa svärd;
Vid kampens slut, då mörker nejden täckte,
Jag segrat had’, var fruktad af en värld.
Jag tackar dig! Men om i stridens vimmel
De mina tappra skulle mejas ner
Och skulle mörkna lyckans ljusa himmel,
Jag klagar ej, din höga vilja sker.
Jag tackar dig! — Du mången ovän fällde
Och underverk du gjorde genom mig.
Du tryggade mitt kära Sveriges välde!
Jag tackar dig! O Gud, jag tackar dig.
Efter slutad andakt gick konungen fram till ett bord, som
stod i tältet och rullade upp en karta, på hvilken han sökte
se; men som det var för mörkt, sade han:
— Lys mig, Hultman!
Taffeltäckaren skyndade fram med en fackla och lyste öfver
kartan, så att kungen kunde läsa därpå. —• Han drog med
fingret utefter kartan en linie mot Polen.
Medan han var sysselsatt med kartan, tilltog sorlet utanför
i lägret. Det hördes, att där var glädje och segerstolthet •—■
och hvem kan undra därpå? — Anda in till konungen hördes
klangen af sammanstötande pokaler och så började en kraftfull
och klar stämma sjunga:
Härliga Sverige! Du mor åt oss alla!
Högborna tärna, du fjällkrönta land!
Endast för dig mina känslor nu svalla,
Med dig jag knutit ett fostbrödraband! —
Carolinens minnen. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
