Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUBEL OCH SKALDELIF. 318
icke fick mycken tid att tänka på skön konst. Men i hans
läger uppfördes operor och den gamle Hultman berättade för
honom sagor och sägner, till hvilka den kunglige åhöraren med
intresse lyssnade.
Vi skola för en stund lämna de krigiska operationerna och
kasta en blick på skaldelifvet i Sverige. Det blir en bit littera-
turhistoria i allra största sammandrag och vi våga hoppas, att
denna lilla skildring skall roa våra läsare på samma gång som
det är visst att denna lilla öfversikt är själsodlande. Vi följa
Atterboms uppgifter.
Bland skalder under Carl XII:s tid märka vi först de båda
grefvarne Olof och Carl Gyllenborg, den förre landshöfding,
den senare riksråd och akademikansler.
En ganska rolig anekdot om deras farfader, apotekaren
Simon Wolimhaus i Upsala torde här vara af intresse att anföra,
i synnerhet som det är helt visst, att de ärft sin poetiska begåf-
ning af denne gubbe.
Wolimhaus råkade nämligen i dispyt med den lärde Buræus,
emedan denne till allmän bestörtning lät under många förma-
ningar i synnerhet till de ogudaktiga upsalaborna förkunna som-
maren 1647, att yttersta domen skulle inträffa just det året på
en viss utsatt dag.
Då uppträdde Wolimhaus med den upplysningen, att man
ägde någon längre beredelsetid, emedan, som han sade, Buræus
missräknat sig på flera månader, så att domens ankomst icke
kunde väntas förrän påföljande vår.
Buræus i sin tur blef förargad och framdrog nya bevis
för sina uträkningar; men apotekaren gaf ändock icke med sig.
Följden blef, att de båda grälande gubbarne slogo vad.
Buræus uppsatte sin gård, som skulle afträdas till apote-
karen, om dennes kalkyler visade sig vara riktigare än hans egna.
Den fruktansvärda dagen nalkades allt mer och mer och
inbröt slutligen samt gick till ända, utan att domen hördes af.
Då anmälde sig Wolimhaus med anspråk på gården och stämde
slutligen Buræus, som icke ville afträda gården, till stadens
magistrat. Rätten begrundade skälen till och ifrån och fann
slutligen skäligt att bifalla Buræi anhållan om uppskof till
40
Carolinens minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
