Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 CAROLINENS MINNEN.
våren, då enligt apotekarens uträkningar yttersta domen skulle
komma. — Våren kom, men ingen dom — och vadet gick om
intet.
Apotekare Wolimhaus söner blefvo adlade, den ene till
Gyllenborg, den andre till Lejonstedt. Grefvarne Olof och Carl
Gyllenborg voro, som sagdt, hans sonsöner och båda berömda
skalder.
Vidare märka vi den utmärkte psalmisten Haquin Spegel,
död som ärkebiskop 1714. Hans rum bland parnassens sångare
motsvarar icke på långt när det, som han innehar som Zions.
Men fastän han var psalmist, var han likväl kärnfull och ägde
mycken personlig tapperhet och skydde icke stridernas vimmel,
där han samvetsgrant utöfvade själasörjarens plikt mot sårade
och döende krigare. — Men han kunde i sina sånger äfven slå
in på en lättare ton, hvilket synes af följande »dedikation till
Sveriges fruntimmer»:
»Kunde Jag dementer skrifva
Ocli hvart ord en pärla blifva,
Vore slikt ändå ej värdt,
Att I skolen det berömma,
Ty hvad eder täckes drömma,
Öfvergår, hvad jag har lärt.»
En rak motsats till Spegel, men frände till Lasse Johansson,
kallande sig »Lasse Lucidor den olycklige», hvilken vid denna
tid var död redan för Here år sedan (han mördades under en
bacchanal på Munkens källare i Stockholm) var Runius.
Om Lasse Lucidor och Runius sade Spegel:
»Många hafva fattat den inbillningen, att poesien liafver
trefnad, när hon är rotad i vinträdet och att poeter skrifva bäst
med den saften, som flyter ur drufvorna.–––––Men,» tilläde
han, »om det skall gälla, så är intet uti hela min skrift, som
kan vara behagligt.»
Runius utmärkte sig redan som gymnasist för snillegåfvor
och ungdomsyra. — Han var en stor slarfver och dog i fattig-
dom. Men han var alltid glad. Han skref vers på svenska,
tyska, franska, latin och grekiska och hans rikedom och glädje
bestod i att taga allt lätt samt att sätta allt i rim. Därför skref
äfven en minneskvädare öfver honom:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
