Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUBEL OCH SKALDELIF. 315
»Han ull och blaggarn mer än sidenstycken slet,
De lärdas öde han däri ock har erfarit,
Dock med en tömmer .pung af nöje riker varit,
Ej som en filosof, men som en lärd poet.»
Dagen innan han dog, yttrade han under dödsarbetet:
»Har Majus varit svär och bitter tid för Kunius,
Så ger väl honom Gud en ljuf och rolig Junius.»
Den första juni kände han, att han skulle dö och som
han hade sans nog att erinra sig, att den dagen var hans
födelsedag, sade han:
»Jag kan ej bli frisk, förrän i min födslostund.»
Därefter drack han tre gånger å rad : först af erkänsla för
lifvets ingång, därefter af tacksägelse för dess framgång och
sist till välönskan för dess utgång — samt gaf genast därpå
upp andan. —
Vidare finna vi bland skalderna från denna tid skaldinnan
eller, rättare sagdt, versmakerskan fru Brenner, hvilken som
människa var mycket aktad af sina samtida. Hon var stam-
mor till de sedan berömda bröderna Höjer, bröderna Stenham-
mar och biskop Falkrantz.
Vid hennes död (1730) skref en viss Adlerstedt bland
annat:
»Vår svenska poesi med dig i grafven går
Och skaldebarna stå förskräckta och helt stumma.
Farväl, vår poesi! God natt, du hedersgumma!» —
En annan af Sveriges skalder, hvilken dessutom var af-
gjordt fosterländsk, var Dahlstjerna, hvilken i anledning af
slaget vid Narva skref ett folksångskväde, och förut hade han
hälsat Carl XII vid dennes uppstigande på tronen. — Sin
religiösa och patriotiska trosbekännelse har Dahlstjerna gjort i
dessa rader:
»Gif Gud ditt hjärta, gif kungen din tro,
Gif Gud din själ och gif din kung gods, lif och blod,
Gif Gud och kungen sitt: Si så får fanen intet.»
Sist i raden af skalder på denna tid må nämnas den ve-
kaste, men dock ädlaste såsom diktare betraktad, Jakob Frese.
Var Carl XII fast i karaktären, så var Frese lika fast i
sin tro på sin Gud och sin konung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
