Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I VINTERKVARTER. 337
oförmärkt sina blickar i Carl Bergs — och med henne gifte
han sig också. Det var kanslipresidenten Bengt Oxenstjernas
dotter Eva Magdalena.
På hans bröllop infunno sig de kungliga personerna och
där var lust och lif, omtalade Hultman för mig. — Men knappt
var Stenbock gift, förrän han fick slita sig ur sin unga hustrus
armar och draga ut i fält med det Vellingkska regementet, där
han då var brigadmajor och såsom sådan deltog han i slaget
vid Fleury med sådan tapperhet, att Vellingk öppet sade inför
fronten, att det var Stenbocks tapperhet, som beredt fiendens
nederlag.
— Veten I, hvad Stenbock svarade på denna berömmelse,
som skulle gjort mången annan stockblind af högfärd, frågade
Björn och såg sig omkring.
— Nej, det är inte godt att veta, svarade fader Sven, när
ingen annan gjorde min af att svara på frågan. Han tackade
väl så mycket kan jag tro.
— Tackade, utropade Björn. Nej, kära far. Så här sade
han i stället:
»Jag hade min konungs heder i ögonsikte; ty jag läste
min konungs namn på fanorna!»
Det gick ett sorl af beundran genom folkhopen, när Björn
citerade dessa .ord af den tappre Magnus Stenbock, hvilken
efter nyssnämnda slag erhöll fullmakt som öfverstelöjtnant.
— Ja, sen I godt folk, så talar en äkta carolin, utropade
Björn.
— Till lön för denna seger blef Magnus Stenbock upphöjd
till öfverstelöjtnant och sedan, go’ vänner, öfverbjödo fädernes-
land och utlandet hvarandra på olika platser att gifva Stenbock
ärorika uppdrag. — Men I skolen ej tänka er, att han satte näsan i
vädret och såg folk öfver axeln för det. Nej, se det var han
för storslagen till, skall jag säga — ty den största ödmjukhet
är den största storslagenhet — förstån I det, hä? — Jag skall
säga er, hurudan han var: han var enkel och anspråkslös som
en vanlig människa och mottog med ödmjuk tacksamhet de
håfvor, som försynen gaf honom, samt fröjdade sig med sin
familj, för hvilken han hyste den största tillgifvenhet och hvil-
ken återbördade åt honom all den kärlek, som han var värd
43
Carolinens minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
