Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 CAROLINENS MINNEN.
att få. —• Se, det var annat det än med er, bondpojkar, som
sätta näsan i vädret för minsta småsak. Har en af er råkat
få en kyss på lördagskvällen af en vacker flicka, så är han så
uppblåst, att han inte vet sig någon råd och sätter sin näsa i
vädret samt stirrar och gapar, så att han är färdig att springa
ikull mig fattig stackare på kyrkgången.
Litet hvar skrattade åt denna stränga läxa af carolinen,
hvilken däremot såg så allvarsam och mörk ut som ett åsk-
moln, ur hvilket man hvarje ögonblick väntar, att blixten skall
slå ned. Och gubben Björn menade nog allvar också, ty han
kunde icke med högmod, hvilket han tyckte sig upptäcka hos
en och annan af ungdomen vid olika tillfällen, om med rätt
eller icke låta vi vara osagdt.
— Här skolen I få höra, hvad Magnus Stenbock blef, fort-
for Björn efter en liten paus. Han blef af landtgrefven af
Hessen-Cassel erbjuden ett regemente med stor lön, men om
han antog anbudet, vet jag inte. — Men 1693 blef han general-
adjutant hos den tappre markgrefven Ludvig Wilhelm af Ba-
den, och i oktober samma år blef han kejserlig öfverste samt
användes äfven af kejsaren vid flera viktiga diplomatiska upp-
drags uträttande. — Flera regenter erbjödo honom i samma
vefva öfverstefullmakt.
— Inte fick han då mycket vara hos sin hustru, menar
jag, sade Carl Berg och sneglade bort till Frida.
— Fick han inte? — Hur vet han det, skrek Björn till.
— När han var så mycket borta, så–––––-
— Borta ja — men se hans vackra grefvinna vistades
städse på trakter, där han lätt kunde besöka henne.––– —
Han glömde inte sin familj, må tro, lika litet som han glömde
sin svarfbänk, vid hvilken han arbetade som mellanstick — ty
utan arbete kunde han aldrig vara.
Det var under Carl XI:s tid som Stenbock vistades utom-
lands på sätt, som jag nu sagt; och när högstsalig kungen,
jag menar kungens far, elfte Carl, dog, satte förmyndarrege-
ringen Stenbock till kommendant öfver Wismar; och nog hit-
tade man på rätte mannen då alltid, det vill jag säga. — I
januari 1699 blef Magnus Stenbock emellertid hemkallad till
Sverige och blef öfverste för Kalmar regemente, där han stan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
