Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I VINTERKVARTER. 339
nade till det följande året, då han bief chef för dalkarlärne,
och i spetsen för dem följde han konungen öfver till Seeland
och sedan vidare på krigsstråten.
Under slaget vid Narva bief Stenbock sårad, men det hin-
drade icke, att han med egen hand tillfångatog hertigen af
Croy, general Alad och en fem, sex öfverstar.
— Blef han farligt sårad, frågade Alf.
— Nej, det blef han inte, svarade Björn — och för resten
kan inte en karl med ett så spänstigt lynne, som det han hade,
bli illa sjuk för en eller annan kula. — För pocker! Han var
en äkta carolin han, en af kung Carls allra bästa gossar! Lefve
minnet af Magnus Stenbock! Hurren, karlar, och nigen, kvinnor,
ty den ärebetygelsen är han värd, fastän han nu sofver bland
de döda! Hurra!
Björn reste sig upp och blottade sitt hufvud och hurrade
och alla karlarne följde hans exempel under det att kvinnorna
nego och barnen, för hvilka detta afbrott i historien var sär-
deles välkommet, skreko af alla krafter ett högt klingande hurra
samt hoppade därunder såsom barn pläga, när de äro vid rik-
tigt godt lynne.
Efter detta intermezzo satte Björn sig åter och fortsatte
sin berättelse:
— Uti vinterkvarteret lefdes det ett gladt lif, mån I tro,
i det svenska lägret och i konungens högkvarter vid Lais, som
var en förfallen riddarborg tillhörande ätten Flemming.
Man hade i början varit mycket belåten med, att konungen
tagit sin bostad i borgen; men då man fann, hur förfallen den
var, gjordes öfvertalningsförsök att få konungen att flytta in i
någon af de kringliggande städerna. Men han lyssnade ej där-
till utan blef kvar, där han var, mycket nöjd, tycktes det, med
att borgen var så obeboelig, som den var. — Det var ett rik-
tigt ugglenäste denna gamla borg — men kungen ville inte ha
det bättre än hans soldater hade det, sade han. Och inte hade
han det bättre, det är säkert, snarare sämre. Ty under den
stränga vintern kunde hans rum icke eldas upp, alldenstund
det inte fanns någon eldstad i uggleboet, hvars väggar dessutom
voro till den grad skröpliga, att de här och där måste lagas
med tältduk och bräder. Men det brydde kungen sig inte om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
