Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I VINTERKVARTER. 345
mera uppretad bief konungen på den polske regenten, hvilken
visade sig vara en sämre människa än kung Carl någonsin
tänkt sig honom.
List och ränker kunde konungen minst af allt fördraga,
och han fann, att konung Augusts hela politiska byggnad hade
ränker i grunden.
Till rådet i Stockholm skref konungen:
»Konung Augusts ord äro trolösa, syftande på arghet och
bedrägeri och det skulle lända vår gloire till blame, om vi
någonsin ingå skulle med någon, som sig så malhonet prosti-
tuerat, den ringaste afhandling eller traktat.»
Kung Carl bestormades emellertid med böner om att sluta
fred; ty landet var utsuget genom tre på hvarandra följande
missväxtår och statskontoret kunde icke bestrida utgifterna föi
kriget. Men kungen var och förblef oböjlig.
Från Sverige skrefs, att all handel hade afstannat och att
alla sparade medel hade tillgripits. Enskilda personer kunde
icke med penningar eller lifsförnödenheter hjälpa staten och
från utlandet kunde inga lån erhållas. Det enda, som kunnat
anskaffas, var ett parti kläder från England och ett obetydligt
lån från Holland. Då dessutom den kärnfastaste ungdomen
var kallad ut i fält, så saknades äfven arbetare, som med kraft
kunde bruka den karga jorden, som efter den långa missväxts-
tiden mera liknade en öken än fält för plöjning, såning och
skörd. — Utsäde måste köpas utifrån för högt pris och inga
penningar funnos i landet att betala med. Lyckades man få
kredit, så fanns det inga, som kunde så fälten med undantag
af kvinnor, gubbar och barn.
Allt detta inverkade emellertid ingenting på konungens
fasta beslut att fortsätta kriget.
Piper var förtviflad öfver konungens envishet och skref
efter slaget vid Narva till enkedrottningen :
»Jag hafver aldrig någon flit sparat, sparar densamma ej
heller ännu för att öfvertala Hans majestät konungen till fred
med Polen, men finner Hans majesät så aigrerat mot konung
August för dennes trolösa förhållande, så att jag med all min
vältalighet till datum intet hafver kunnat uträtta. Dock varder
jag intet underlåtandes att vidare och allt framgent att arbeta
44
Carolinens minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
