Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 CAROLINENS MINNEN.
därpå med all flit, den högste Guden beveke därtill Hans ma-
jestät konungens hjärta.» —
De främmande sändebuden började inom kort i sin tur
att tröttna på konungens envishet. De fingo ju också sällan
eller aldrig tala vid honom och om de någon gång lyckades
a inna audiens, så afbröts densamma plötsligt genom konungens
befallning till sändebuden att aflägsna sig utan att något blifvit
beslutadt.
De skrefvo nu till sina regeringar om det svenska öfver-
modet och tillfället för ett lyckligt fredsslut blef helt och hållet
obegagnadt genom konungens vägran att taga det i akt.
Man började fasa för, hvad som komma skulle. De klar-
syntare insågo, att, hur gynsamt stämd krigslyckan än var emot
de svenska vapnen, så skulle dock till följd af folkets armod
och rikets dåliga ekonomi straffet för öfvermodet en gång
komma. Ty att kung Carl nu var öfvermodig, kan jag inte
neka till; men en kung, som dugde, var han ändå. —
När gubben Björn sade dessa ord slog han med knuten
hand på sitt högra knä liksom för att bekräfta sina ord. —
Rådet skref från Stockholm oupphörligen till konungen,
men det fick inte något svar på sina bref och det visste där-
för inte, hvad det skulle taga sig till.
Då fann presidenten Oxenstjerna på råd och skref till sin
måg, Magnus Stenbock, hvilken, som jag för en stund sedan
sade, skrifvit till sin svärfader, att han hade så stort insteg
hos Hans majestät, att han trodde sig kunna föredraga honom
hvilket ärende som helst.
Stenbock sökte nu äfven inverka på konungen i den rikt-
ning, som Oxenstjerna önskat. Men konungen hörde endast på
honom utan att bevärdiga honom med ett svar. Och när Sten-
bock hade slutat sitt anförande, tackade konungen honom en-
dast leende, för det att han gjort sig omak med att söka för-
strö honom.
Stenbock kunde denna gång icke läsa sin konungs tankar
och var förtviflad öfver att icke kunna gagna den fosterlän-
ska saken.
Han skref därför med blödande hjärta till presidenten
Oxenstjerna:
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
