Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 CAROLINENS MINNEN.
och tillreda grafölet, hvilket då skulle firas i stället för på
själfva begrafningsdagen till följd af de svårigheter, som färden
från kyrkogården uppställt och som förorsakat, att hela dagen
gått till ända, innan begrafningsgästerna hunnit hem.
Dagen därpå samlades begrafningsgästerna åter i Arvids
och Annas hem, hvarest en bastant måltid var uppdukad och
ölfaten voro framrullade och uppsatta på bockar.
Väldeligen blef det nu ätet och drucket i begrafningsgården ;
ty eftersom Olof Olofsson varit en förmögen och ansedd bonde
så skulle han äfven ha en hederlig begrafning.
Grannarne hade ett par dagar förut svultit sig för att
kunna göra riktigt besked för sig uti begrafningsgården och
där förtära så mycket som möjligt af de bastanta rätterna; ty
i annat fall ansågs det som en bristande vördnad för den
aflidnes minne.
Under grafölets början och innan gästerna ännu hunnit
inmundiga för mycket öl, reste sig prosten och fattade den
bräddfulla ölkannan, som stod framför honom på bordet, i ena
handen och framsade några ord till Olof Olofssons minne:
— Mina kära vänner, sade han, vi veta alla, hvarför vi
äro komna hit. Det är icke för att deltaga i ett dansgille,
eller för att gyckla i en lekstuga, som vi nu samlats uti den
redbare odalmannen Olof Olofssons stuga, hvarest vi blifvit
vana vid att städse blifva väl trakterade och där ungdomen
plägat få svänga sig uti yrande polskor, ringlande långdanser
och glada lekar. — Nej, mina kära vänner! Med sorgen i våra
hjärtan hafva vi i dag samlats hit för att fira minnet af den
redbare mannen, hvilken vi i går under klockeklang och psalm-
sång nedmyllade på Carls kyrkogård. Efter ett lif, hvars
första tid varit fullt af möda och ihärdigt arbete, kunde Olof
Olofsson framlefva sina sista år i lugn och välstånd, tack
vare hans flit i ungdomsåren och vår nådiga konungs, Hans
majestät Carl XII:s nåd och välbehag. — Stilla och fridfullt
framflöto den gamles sista lefnadsår, hvilka icke stördes af
någon sorg med undantag af, att han trodde sig hafva förlorat
en af sina döttrar, hvilken kärleken förde ut till de blodiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
