Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S0EG. 363
slagfälten, där hon träffade sin älskade och utmärkte sig på
ett sätt, att mången man af svärdet skulle önskat att fått ut-
föra hennes berömliga och om manlig tapperhet vittnande
handlingar. Tv en af hennes bragder var, såsom hon själf
och hennes man nu omtalat, att under slaget vid Narva från
döden rädda vår älskade kung, hvilken vår Herre nådeligen måtte
allt framgent beskydda och bevara. Såsom död sörjde den
gamle Olof denna sin dotter. Men den barmhertige Guden
lät honom dock få återse och välsigna detta sitt älskade barn,
livarefter den gamle afled i frid. Ja, frid vare med hans
minne! Den gamle nordiska gudasagan har i Havamal efter-
lemnat följande tänkvärda ord:
»Bort dör din hjord,
Bort dö dina fränder
Och själf dör du äfven;
Men ett jag vet, som aldrig dör:
Domen öfver den, som dog.
Och ryktet om den, som sig ett godt förvärfvat.»
Domen öfver vår aflidne vän tillhör himmelens Gud att
fälla. Ryktet tillhör jorden. Och den gamle Olof Olofssons
rykte är rent som en dufvovinge. Väl oss, om vi lämna efter
oss ett sådant rykte som han, då vi en gång kallas från jorden
till dödens stilla sömn. Må vi alla sträfva därefter och må
vi alla betänka, att vi en gång dö måste:
Klockan ljuder, kistan sänkes uti mörka grafven ned,
Jorden rasslar uppå locket. Maniska! Sjunk på knä och bed!
Nästa gång, som grafven öppnas, kanske du ej mera är,
Kanske till sin sista hvila man din döda kropp då bär.
Klaga icke, knota icke, döden kommer, då den vill,
Tager bort så ung som gammal. Människa! Är du redd därtill?
Ungt och gammalt, allt är lika, godt och ondt han skonlöst tar,
Så den fattige, som rike grafven till sin hamnplats har.
Du må klaga eller sörja, döden ej din suckan hör,
lien höjes, sänkes neder, skörden bärgas, då den bör.
Du ej känner nästa stunden; kanske ren han då är här.
Vaka, bed, att, då han kommer, han din själ mot höjden bär. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
