Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364 CAROLINENS MINNEN.
Efter dessa ord höjde prosten sin ölkanna och drack för
Olof Olofssons minne, och alla närvarande följde hans exempel.
Nu hade den allvarliga delen af grafölet varit för och
därefter släpptes tungorna lösa till gladare samspråk i olika
ämnen.
Hvad som mest afhandlades, var emellertid kriget.
Emma beundrades af alla och hon fick upprepade gånger
berätta för folket sina äfventyr, som mycket intresserade åhö-
rarne, och mer än en flicka kände inom sig en längtan att
få upplefva detsamma som Emma, det vill säga, de glada
äfventyren, under det att de med bäfvan ryste för de skräck-
fulla.
Harald fick äfven berätta episoder från kriget hela dagen,
och han passade då på att värfva, så godt han kunde.
Många unga män voro visserligen hågade för att draga
svärdet, men de afkyldes betydligt i sin entusiasm, då Harald
sanningsenligt omtalade, hur illa trupperna hade fått fara
under vintertillståndet och hur pesten bortryckt stora massor
af folk.
— Konungen, sade Harald, vill nog, att soldaterna skola
ha det så bra som möjligt; men där ingenting finnes att taga,
kan ingenting fås. Stora gärder af hästar, vagnar, skor, hö,
kreatur, säd, bröd med mera hafva måst tagas med våld, då
de ej lämnats med godo. Och när staten icke kunde anskaffa
trupperna det nödvändigaste, så började både soldater och
befäl att plundra för att lifnära sig. Det var visserligen våra
egna landsmän, som blefvo plundrade; men nöden har ingen
lag. Bönderna funderade på uppror, men därutaf blef intet,
som väl var. De ansågo, att Hans majestät borde ha förlagt
lägret på ryskt område och detta ansågo äfven soldaterna;
men man har inte rätt att döma i denna sak, då konungen
bestämt, hvar lägret skulle vara. Hans majestät hade väl skäl
att förlägga lägret på den plats, där han lät uppslå det; och
nu är det för öfrigt snart tid till uppbrott, så att nu nalkas
bättre tider.
Detta berättade Harald.
Visst är, att, liksom salig konung Carl XI mot sig upp-
väckte adelns missnöje genom reduktionen, Carl XII mot sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
