Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvergIngen öfver dünafloden. 399
»De sachsiska trupperna drogo sig ned åt Lithauen, de ryska
togo vägen till sitt land igen, fienderna spriddes som agnar för
vinden och inom kort var Kurland rensadt från fiender.»
»Carl XII behandlade landet som en svensk provins, ut-
skref kontributioner och tillsatte tjänstemän för förvaltningen.
Prästerna ålades att göra förböner i kyrkorna för den svenska
konungafamiljen. Uppbördsmännen måste aflägga ed till den
svenska kronan. Detta var så mycket besynnerligare, som Kur-
land var en länspliktig provins under Polen, med hvilket land
Sverige icke förde krig. Sedan konung August trupper voro
fördrifna därifrån, kunde ingen giltig orsak för ett längre kvar-
dröjande i Kurland förebäras. Carl XII tog emellertid ingen
hänsyn till dessa statsrättsliga invändningar. Konung August
hade, ansåg han, användt Kurland som vapenplats för sitt krigs-
folk, därför var det helt naturligt, att denna provins intogs och
besattes. Ville polackerna hafva den tillbaka igen, måste de
tvinga sin konung att hålla sig stilla och lämna tillräckligt ve-
derlag för det onda, som han åstadkommit.» —
Att Carl XII var en väldig kämpagestalt, är ovedersägligt;
lika visst är, att han var from och gudfruktig; men en olycks-
diger öfvertro i förening med hans medfödda envishet och trots
gjorde, att han i sinom tid föll från höjden af lyckan till dju-
pet af olyckan. Sin tro och sin ståndaktighet bibehöll han
dock alltid. Han kunde icke böjas. Därtill var hans tro på
en högre makt allt för fast.
Man skulle varit frestad tro, att konungen efter dessa oer-
hörda, man må gärna säga sagolika framgångar, skulle hafva
vändt sina blickar på landets inre ställning och efter sina segrar
sökt göra dem fruktbringande för landet. Man hade äfven tänkt,
att konungen skulle se på sin armées bästa och ej längre ut-
sätta för krigets hårdhet sina utarmade och i slarfvor klädda
soldater, hvaraf många voro ryckta från hemmets id till fält-
lifvets strapatser, fastän de aldrig haft en tanke på att bära
vapen. De voro vinster på det grymma lotteri, som konungen
vid behof anställde genom att uttaga ibland hvar tionde, ibland
hvar femte, stundom hvar tredje och äfven stundom hvarannan
man af häradernas ynglingaskaror för att rycka dem från plog
och lie, samt ställa dem som skottaflor för ryssar och polacker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
