Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAEL XII OCH AURORA KONTGSMARCK. 407
Sommaren gick till ända och hösten bröt in. Då flyttade
konungen sitt högkvarter till Adelsgården Würgen nära Libau.
Där sporde han rykten om polackarnes anslutning till
konung August. — Men han trodde ej därpå. — I stället
sände han ett bref till ärkebiskopen och begärde dennes ulti-
matum.
Länge väntade konungen svar på sitt bref till ärkebisko-
pen och när detta svar slutligen ankom, innehöll det ej, hvad
konungen önskat. Ärkebiskopen skref kort och godt, att, då
konung August nu dragit sina sachsiska trupper ur Polen, så
hade han uppfyllt allan rättfärdighet och tal om hans afsätt-
ning kunde det ej mer bli fråga om.
Fradgande af vrede läste kung Carl detta bref; men en
tanke att uppgifva sitt uppsåt föll honom ej in och då strax
därefter han sporde, att Oginskis trupper voro i rörelse mot
Sapichas, beordrade han genast fyra hundra man af gardet
att sitta upp för att understödja Huminerhjelm, som blifvit
kommenderad till ätten Sapichas skyddsvakt, hvilket jag förut
nämnt.
Uppbrottet skedde nattetid och till gardisterna såväl stolt-
het som förvåning tog konungen själf befälet öfver den lilla
styrkan och red i spetsen för densamma in i Samogetien på
obanade vägar och utan vägvisare.
Men hur tyst utryckningen än skett, hade dock Oginskis
spejare fått reda därpå, hvarför dennes trupper drogo sig till-
baka, alldenstund de ej visste, hur stor den anryckande sven-
ska skaran var.
Allt gick emellertid bra för konungen och utan några
äfventyr uppnådde han den lilla staden Triski, hvarest han
träffade på Hummerhjelms och Mejerfeldts ryttare, hvilka icke
blefvo litet förvånade öfver att se konungen så elär oförberedt
midt ibland sig.
— Han I blifvit oroade, frågade konungen Huminerhjelm.
— Nej, Ers majestät, allt är lugnt och stilla, svarade öf-
versten och gjorde honnör med värjan.
— Godt! Må vi då gå till hvila, länge lär det väl ej dröja,
förrän vi få leka litet med Oginski.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
