Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406 CAROLINENS MINNEN.
dragit sina sachsiska trupper ur Polen, hade • kung Carl ingen-
ting där att göra, menade prelaten.
Men kung Carl svarade ärkebiskopen, att han ännu hade
ett ord otaldt med August den starke — och ville denne gömma
sig i Polen eller ville Polen skydda honom, så finge också
Polen svara för följderna. — Dessutom lät konungen ärke-
biskopen förstå, att han svarade själf för sina handlingar och
behöfde icke stå under förmyndarskap af en polsk prelat.
Kung Carl var svårliga uppretad öfver ärkebiskopens bref,
skolen I tro, men han blef hjärtans glad, när till honom kom
ett sändebud från släkten Sapicha i Lithauen med rekommen-
dationer från Sobieski och anropade konungen om skydd mot
ätten Sapichas ovänner, hvilka sammangaddat sig under led-
ning af grefve Oginski. Ättens hufvudman, storskattmästaren
Bengt Sapicha hade måst fly ur landet för grefve Oginskis för-
följelser. — Denne Oginski var lierad med August den starke.
Det gjorde godt i konungens bröst, när han fick detta
bud ; ty nu hade en polsk släkt, som icke hade någon tron-
pretendent bland sina medlemmar, anropat honom om skydd
mot kung August och dennes vänner.
Han sände genast öfverste Alexander Hummerlijelm —
samme man som under Carl XI:s tid höll efter de fördömda
snapphanarne — med sex hundra man in i Samogetien, där
han skulle tjänstgöra som skyddsvakt för Sapichas gods, hvar-
jämte öfverste Meijerfeldt i samma ärende skickades med fyra
hundra ryttare till Polangen.
Detta var ett ytterst farligt steg, som konungen tog och
han blef därigenom fångad i ett nät af polska intriger liksom
flugan i en spindelväf. Men konungen tänkte ej därpå. Nu
som alltid ansåg han sig handla till följd af gudomlig ingif-
velse. Han skulle skipa rättvisa — och August den starke,
edsbrytaren, skulle falla.
Men tänkte ej konungen själf på det farliga i sitt företag,
så gjorde rådsherrarne i Stockholm det desto mera. De för-
bannade enväldet, som förde Sverige i så farligt läge. Hvad
man nu hade att hoppas på, var endast fortsättningen af ko-
nungens sagolika vapenlycka eller och en förändring i hans
lynne. ______
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
