Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440 CAROLINENS MINNEN.
Efter denna hälsning ledsagade Katarina kejsaren in i
festgemaken.
Furst Mensjikow sökte att utveckla värdskapet med all den
grace och elegans, som var honom så egen och de utländska diplo-
materna bugade och krusade kring hans majestät, som dock
icke hade ögon och öron för någon annan än Katarina, hvil-
ken ej tilläts att vika från hans sida.
Hon serverade honom frukter, på hvilka han endast helt obe-
tydligt smakade, och eldiga viner, hvilka han däremot med
begärlighet inmundigade till furst Mensjikows och diploma-
ternas förskräckelse. De visste nämligen mer än väl, hur be-
gifven tsaren var på starka drycker och till hvilka öfvergrepp han
kunde göra sig skyldig under rusets inverkan. — De sågo,
hur röda flammor började att stiga upp på kejsarens kinder
och förstodo, hvad dessa flammor hade att betyda samt fruk-
tade stundligen ett utbrott af det bärsärkalynne, hvilket plä-
gade bemäktiga sig kejsaren, då hans hjärna blifvit omtöcknad
af ångor från förtärda starka drycker.
Furst Mensjikow lyckades slutligen att få hviska några
ord till Katarina. Han varnade henne för att vidare bjuda,
kejsaren af de förföriska vinerna och upplyste henne om, att
den stund inom kort skulle komma, då kejsaren icke längre
visste, hvad han gjorde, om han drucke mer.
Men Katarina ryckte blott på sina vackra axlar och skyn-
dade därefter tillbaka till kejsaren, hvilken kallade på henne.
Hon frågade intet efter sin furstlige älskares varningsord.
Hon ansåg sig nu hafva trumf på sin hand och hon hade
alls ingenting emot, om kejsaren kunde förledas till någon
dårskap eller om Hans majestät skulle blifva så öfverlastad,
att han ej skulle kunna denna afton begifva sig ifrån hennes
hotell.
Hon tänkte på, att hennes paulun var så svällande och
mjuk, att till och med alla ryssars själfhärskare i densamma
skulle kunna med välbehag hvila och sofva ruset af sig. —
Måhända såg hon honom i sina tankar redan där, men icke
ensam, utan omslingrad af ett par mjuka och rosenhylta ar-
mar, hvilka ej skulle kunna tillhöra någon annan än henne
själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
