Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRAGONHUSTRUN. 441
Allt nog! Hon fyllde oupphörligen på kejsarens bägare
med olika drycker, och under den lukulliska måltiden, som be-
stods, förstod hon att till sin älskares och hennes förnäma
gästers fasa servera kejsaren ymniga mått af hans och alla
verkliga ryssars älsklingsdryck — brännvin.
Denna sistnämnda dryck borttog allt sundt förnuft hos
kejsaren, som raglade upp från den förgyllda karmstolen,
hvari han suttit och började på ett för en person i hans höga
ställning absolut opassande sätt att sjunga och skråla lätt-
färdiga visor.
Ingen af diplomaterna tordes att i underdånighet påminna
honom om det föga värdiga i detta uppträdande och ingen
tordes heller lämna festen, ty detta hade varit att ohjälpligt
störta sig i ett djup af onåd. Först skulle — sådan var koty-
men — kejsaren lämna hotellet, sedan kunde de öfriga gästerna
troppa af eller stanna, hur de nu önskade att göra. — Men
att gå före kejsaren ansågs som en vanvördnad, i det fall att
han icke befallde dem att gå, då det varit farligt att stanna.
Kejsarens uppförande blef allt mer och mer hetsigt, och
nu tyckte furst Mensjikow, att hans vackra och bedårande
älskarinna gick allt för långt i utöfvandet af sin värdinne-
plikt.
Hon gick nämligen emot den rusige och skrålande kej-
saren samt böjde sina knän för honom, under det att hon med
en rörelse af den obeskrifligaste behagsjuka bjöd honom på
en silfverbricka en med briljanter besatt pokal fylld med gni-
strande och starkt xeresvin.
Kejsaren tycktes icke genast varseblifva henne och då
passade furst Mensjikow på att taga pokalen från brickan samt
befallde sin pupill att gå till hvila.
Katarinas ögon, hvilka fursten förut så många gånger prisat
för deras änglarena blickar och förtrollande glans, förändrades i
ett ögonblick och liknade nu icke mera en ängels utan fast
mer en ond andes. De sprutade eld mot hennes älskare, som
lyft henne upp till den framstående och afundade ställning,
som hon nu innehade.
Furst Mensjikow ryggade tillbaka för dessa helvetiska
blickar och han kom sig ej för hvarken att gå bort med bä-
56
Carolinens minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
