- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
530

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

530 CAROLINENS MINNEN.
sätt ändra densamma. — Och så hände det att han

*


lärde känna den sköna och intagande furstinnan Dolska,
hvilken högt beundrade Carl XII och stod på Stanislai sida
Hon uppmanade Mazeppa att bryta med Ryssland och sälla sig
till kung Carl. Han framställde saken för sina kossacker, och
dessa voro villiga att följa honom under kung Carls fanor,
med villkor att de skulle bli befriade från det ryska förtrycket.
Kung Carl drog emellertid alltjämt framåt. Men det var
ingen glädje att marschera genom Ryssland. — Hungersnöd
och pest hemsökte landet, slitningar hade uppstått mellan
hofvet och en del myndigheter och ryska folket hade förlorat
sitt sjäfförtroende, hvilket senare ju inte . gjorde oss någonting,
fortfor Björn.
Jag blef kommenderad med en liten truppafdelning till
en småstad, som låg i vår väg. Den sades vara en småstad,
men jag skulle helst ha velat kalla den för en by. Vi skulle
gifva den en liten åderlåtning, om så behöfdes. — Och be-
höfdes gjorde det. Staden ville inte gifva sig med godo.
Stadsborna svuro på att hellre dö, än gifva sin stad oss i
händerna. Män och kvinnor berusade sig med brännvin för
att uppjaga sitt mod. Kvinnorna ville också försvara sig.
De grepo till musköter, dolkar, sjudande vatten och annat
otyg. — Men vi redo på och kommo in i staden. Främst red
kapten Holm på en eldig häst. — En flicka, vacker som en
dag, rusade då fram på torget och kastade en sten stor som
en knytnäfve, mot kaptenen, som något skadades och i sin
vrede sköt han ned flickan. Men i samma ögonblick stör-
tade sig med en tigers vildhet och blodtörst en ung man, tro-
ligen den skjutna flickans älskare, emot kaptenen, hoppade
upp på hästen och tryckte en dolk i bröstet på Holm, hvilken
rosslande föll ur sadeln och uppgaf andan bredvid den skjutna
flickan.
Nu började ett förfärligt slaktande på den lilla stadens
gator. Allt blef ett kaos: hästarnes traf, pistolers och gevärs
knallande, sårade människors och djurs jämmer, skrik af bor-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0596.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free