Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAGET VID HOLOFZIN. 531
gare och deras kvinnor, rasslet af dolkar och värjklingor, slam-
ret af stenar, knölpåkar och musköter, hvarmed hela staden
beväpnat sig, bildade ett förfärande virrvarr, hvilket jag icke
kan med ord beskrifva. — Kapten Holms kropp blef alldeles
sönderstampad och sedan dold under en hög af lik. Kloc-
korna i kyrktornet dånade, satta i gång som de voro för att
bringa hjälp åt staden, till dess att vi hunnit skjuta klock-
ringaren. Tiggare, hvilka släpat sig fram på kryckor, borgare
soldater, mödrar som med sina barn på armen skyndat ut för
att kasta sten och skrot på oss, smugglare, tjufvar, skökor,
hästar och oxar lågo om hvarandra i sitt blod på gator och
torg, när kung Carl själf en stund efter oss kom till staden,
då den svenska öfvermakten blef för stor, för att de åter^
stående ryssarne skulle kunna tänka på vidare motstånd. Staden
var vår och vi hade intet vidare där att göra. Plundra fingo
vi ej. En liten garnison lämnades där och vi tågade med
kung Carl vidare.
I hastiga marscher trängde han allt längre in i Kyssland
under beslut att diktera freden i Moskwa. Han gick öfver
floderna Beresina och Dnieper med lätthet och hastighet. Vid
Dnieperstranden erfor han, att en stor rysk truppstyrka låg där
i närheten vid Holofzin.
Vid öfvergången af Dnieper fick prins Max af Wurtem-
berg, hvilken då som alltid höll sig vid konungens sida, till-
fälle att aflägga ett prof på sin tillgifvenhet. Under en re-
kognosceringsridt kastade han sig nämligen framför konungen
och mottog en kula, som gick honom genom underlifvet men
dock ej hindrade honom att hålla sig kvar på hästryggen. —
Såret var ej dödligt och konungen vårdade sin unge vän med
en verkligt rörande omsorg.
Redan innan trupperna hunnit öfver floden lät konungen
gifva order om anfall på det ryska lägret vid Holofzin, hvarest
25,000 man lågo inom väl befästade skansar.
Själf red konungen enligt sin vana bland de främste.
Det regnade denna dag, som om himlen varit öppen och
krutet blef därigenom vått samt hade svårt att brinna. Men
detta bekymrade konungen föga. Han ropade högt och mun-
tert :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
