Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID LESSNA. 553
— Nå, hvad tusan nu, utropade korpralen, hvad är det
nu för ett sakrarnenskadt »men», som du kommer med?
— Jo, genom en händelse fick jag erfara, att min visdom
ännu var ganska ofullkomlig och att jag, såsom den latinska
skalden Seneca säger, sett världen endast från en sida.
— Hm!
— Min farbror blef genom sin återvunna hälsa och sina
återförvärfvade krafter förledd att icke vara tillräckligt aktsam
om sig.
— Han ville ha trefligt, gubben? Hä?
— Ja. — En dag begaf han sig ut i regnigt väder och
förkylde sig — —.
— Aj för fan!
— Fick feber–––––-
— Donnerwetter, som tysken säger.
— Han föll i yrsel––––—
— Allt värre och värre!
— Och så dog han på tredje dygnet af sin sjukdom.
— Farväl med den hederspaschan!
— Jag begrof honom utan någon låtsad sorg som arfta-
gare eller någon hemlig glädje såsom större älskare af mynt
än af människor.
— Det kan jag nog tro dig om, sade korpralen. — Nå,
nu var du alltså en rik knös du. — Hvar attan tusan har du
då gjort af dina pluringar?
— Hör på!
— Jag är idel öra.
— Efter begrafningen tänkte jag att sätta mig i besitt-
ning af min farbrors förmögenhet och öppnade därför hans
gömmor.
— En skön känsla, inte sant?
— Den blef så lagom skön för mig.
—• Hur sa’?
— Den blef så lagom skön, sade jag.
— Du öppnade hans gömmor, tyckte jag, du sade?
— Ja!
— Och stoppade hans penningar i dina fickor?
— Nej.
Carolinens minnen. 70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
