Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552 CAROLINENS MINNEN.
ståndigt lif samt genom en skicklig fältskärs behandling till
en del sin förlorade hälsa. Jag var inom mig själf ganska
nöjd med, att jag således — ehuru förmodligen icke så hastigt
— skulle komma i besittning af en förmögenhet, som icke
kostat mig någon möda att samla. Och lika mycket fröjdade
jag mig åt, att min farbror, som bevisade mig en så sällspord
godhet, kunde hoppas på att under några år med glädje få
njuta af sitt goda och att få sluta sina dagar utan att därför-
innan helt och hållet liafva blifvit beröfvad en lycksalighet,
som han med så mycken möda sökt bereda sig och som han
under så många skiften af faror, äfventyr och träget arbete
hade förvärfvat.
- Du är en pojke med hjärtat på rätta stället du, ut-
brast korpralen.
— Jag fick alldeles ingen anledning att vara missbelåten
med min farbrors återvunna hälsa. Han ville att jag i tid
skulle vänja mig vid att handtera penningar och han anslog
därför en särskild summa, hvars ränta skulle blifva min årliga
inkomst; och denna inkomst utgjorde en summa, som vida
öfversteg allt, hvad jag någonsin vågat önska eller hoppas.
— Ser du! Dygden belönar sig själf och blir ytterligare
belönad, fick jag lära mig som barn, då man präntade doktor
Mårten Luthers katekes i skallen på mig, sade korpralen.
Berättaren fortfor:
— Jag kan ännu inom mig själf glädjas öfver, att jag en
gång, om också helt flyktigt, läppjat på lyckans gudadryck utan
att däraf blifva yr eller förvirrad. Öfverflödig utkomst har
hvarken minskat min själfförsakelse eller min försiktighet. Jag
har varit upphöjd utan att bli öfvermodig. Min upphöjelse
skedde utan intriger från min sida och mina utgifter gjordes
utan slöseri. Jag använde mitt guld för att vidga mina insik-
ter och för att skärpa mitt förstånd. Jag deltog ibland i glada
samkväm, ibland vistades jag ibland lärda och infann mig i
regeln på sådana ställen, där det var något att inhämta. Jag
trodde, att jag genom att deltaga i olika sällskap skulle kunna
lära mig känna människonaturen och för öfrigt inhämta allt,
hvad man genom umgänge med människor kan hoppas att
lära. Men — — —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
