- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
589

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MAZEPPA. 589
en min visade någon oro. — Dock var han nog orolig, fastän
han kunde behärska sig bra; men å andra sidan närde han
ständigt hoppet om, att han skulle sluta som segrare, hur nec-
ket olyckorna än hopade sig öfver honom.
Det enda, som gaf vid händen, att han var orolig, var, att
han nu mycket mera än någon gång förut utsatte sig för faror
under långa och ensliga ridter och rekognosceringar tätt intill
fiendens positioner. Mer än en gång talade vi om, att det såg
ut, som om konungen sökte döden; — men Gud allena vet,
hur därmed förhåller sig. — Kanske ansåg han sig själf vara
osårbar, som så många andra trodde honom vara. I mån min-
nas, att han ansåg sig vara ett försynens verktyg att straffa
löftesbrytare och om han stod under försynens särskilda be-
skydd, borde han äfven vara skyddad mot yttre skador.
Kung Carls armée utgjordes nu af trettiotusen man och
i spetsen för denna skara gick han nu mot okända faror till
okända trakter. Väl insåg han med sin stora fältherreblick,
att hans truppstyrka var allt för liten, för att han med fram-
gång skulle kunna leverera en drabbning med den mäktige
tsarens väldiga här. Men konungen hade ju fått löfte om
hjälp af Mazeppa, hvilken lofvat stöta till svenska hären med
30,000 kosacker. När denna hjälp kommit och truppernas nu-
merär således stigit till sextio tusen man, skulle konungen ej
mer draga i betänkande att när som helst våga en samman-
stötning med tsarens här, hur stora massor än denna bestod
utaf.
Kung Carl föraktade nämligen djupt ryssarne och därtill
liade han också haft sina goda skäl, go’ vänner. Men det var
i förgångna tider det. Nu var det annat med ryssarne, än det
varit förr. Nu hade tsar Peter lärt sig att föra krig och läro-
mästaren hade varit just kung Carl. —
I medio af oktober hunno vi fram till en stad, som hette
Slarodub, som vi läto vara i fred, dels därför att den var väl
befästad och dels äfven emedan det var konungen bekant, att
den ryska hufvudstyrkan var i antågande dit. Vi fingo där-
för tåga vidare till Mazeppas hufvudstad, Baturin, där enligt
säkra underrättelser rika förråd skulle finnas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0655.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free