Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590 CAROLINENS MINNEN.
Långsamt gick vår marsch och ingenting fanns att få i
landet, hvilket segrarne själfva ödelagt i afsigt att försvåra
vårt framträngande. — Men vi voro nu för vana att lida för
att tänka på dessa svårigheter och så tågade vi på, gingo öfver
floden Desna och därefter kommo vi verkligen till rikare trak-
ter. Där mötte vi äfven Mazeppa och hans här.
Då, må tro, blef det med ens lif och munterhet i våra
led och ingen af oss tänkte vidare på de öfverståndna farorna.
Allt skulle nu förändra sig till ett bättre, menade vi.
Vi slogo läger i en rik trakt och nu fingo vi ett godt mål
mat och äfven dryckjom.
Mimmi, den hedersungen, hade genast försett sig med
hvarjehanda goda saker och hennes tält belägrades nu som
alltid af törstiga kunder, traktens flickor kommo till oss, ehuru
de i början varit rädda för oss. Men då de funno, att vi
blott ville kyssa dem och dansa med dem, så–––––––––-.
Nå, alltnog, det blef glädje och munterhet i långa banor.
Visserligen höll det på att bli slut med glädjen lika fort
som den kommit, när konungen blef underrättad om, att Ma-
zeppa hade med sig blott 7,000 man i stället för 30,000.
Kungen blef inte god när han fick kunskap därom; ty
han trodde, att Mazeppa svikit sitt löfte till honom — och
minst af allt i världen tålde kung Carl löftesbrytare, det hade
vi nog fått erfara genom det polska kriget, som ju förts en-
dast och allenast för att straffa konung Augusts löftesbrott.
— Nära var det nu, att konungen ej mottagit Mazeppa; men
så fick han lyckligtvis veta, att Mazeppa inte rådde för, att
han hade med sig så litet folk i stället för de utlofvade trettio-
tusen.
Förhållandet var nämligen, förstån I, att Mazeppas kos-
sacker nekade att följa med honom, så snart de fingo veta,
att det var hans plan att understödja kung Carl. — Ja, de
gjorde ännu mera. De underrättade de ryska myndigheterna
om sin hetmans bedrifter och framtida afsikter. — Då tog det
eld i knutarne, må tro. Furst Mensjikow, som just då stod i
spetsen för en talrik rysk här i närheten af Baturin, mar-
scherade genast mot staden, hvilken var alldeles oförberedd
på detta anfall. Mensjikow stormade staden, satte den i brand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
