- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
598

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

598 CAROLINENS MINNEN.
När vi hörde den kära visan från hembygden, var det
just, som om det kommit saltvatten i ögonen på oss litet hvar
och vi började tänka på vårt älskade fädernesland och dem vi
lämnat där hemma, troligen för att aldrig mer få se dem. Och
så kom den ena historien efter den andra, sagor, som man hört
i sin barndom och som nu voro mångdubbelt kärare för oss,
än de varit förr.
Så berättade en småländing följande folksägen från
hans landskap:
När vår Herre och sancte Per vandrade omkring på jor-
den, kommo de äfven till Småland och där träffade de en dag
på en bonde som stod på åkern och såg missnöjd ut.
— Hvarför är du så ledsen, frågade vår Herre.
— Jag kan väl inte vara annat, knotade bonden. Aldrig
är det, som det skall med väderleken. När vi vilja hafva regn,
då skiner solen, och när vi skulle ha solsken, då regnar det.
Tänk, om det vore ställdt så, att en finge, hvad väder en
ville ha.
— Ja, det skall du få, sade vår Herre.
Nu må tro, att bonden vardt belåten. Hvad väder, han
bad om, fick han: Regn och solsken om hvart annat, hur han
önskade det. Det var en riktig lust att se hans säd, hur den
växte och växte; men när den var som »allra styfvast» bör-
jade den ruttna och när det led till skördetid, var grödan för-
störd.
Då kommo vår Herre och sancte Per igen samma väg
och fingo se bonden, där han stod på sin åker mera bedröfvad
än någonsin.
— Hvarför är du så ledsen, frågade vår Herre. Fick du
ej, hvad du önskade?
— Jo, fick jag så, svarade bonden; men min säd ligger
rutten på åkern, utan att jag begriper, hur det gått till.
— Det skall jag säga dig, sade vår Herre. Du önskade
dig regn och solsken, men du glömde att bedja Gud om blåst
och därför har du det, som du har det. —
En tid därefter kom vår Herre och sancte Per till en usel
backstuga och gingo in för att låna hus öfver natten. I stu-
gan bodde en torpare med sin hustru och en hop barn. Fat-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0664.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free