Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARKETENTERSKANS DOD. 599
tigt och trångt var det där inne ; men torparen bredde ett par
långhalmskärfvar på golfvet och de båda vandringsmännen lade
sig till hvila. Om morgonen, när vår Herre och sancte Per
gingo, gaf vår Herre det fattiga folket ett barn till.
Nästa kväll kommo de till en välbygd gård och begärde
husrum öfver natten. Det fingo de. Hustrun bäddade ett par
sängar med fjäderbolstrar och dunkuddar och de båda vand-
ringsmännen lade sig att sofva. När de gingo om morgonen,
slog vår Herre ihjäl det rika folkets enda barn.
— Hvarför gjorde du så, sporde sancte Per, när de kommo
ut på vägen. De fattiga gaf du ett barn till och för de rika
slog du ihjäl det enda barnet.
— Jo, sade vår Herre, de fattiga höllo för litet af sina
barn och det äp dock de, som skola föda dem på ålderdomen;
men de rika höllo af sitt enda barn för mycket.
När de vandrat en stund, gingo de in på ett ställe för att
fråga om vägen. I stugan fanns ingen mer än en piga, som
låg i fållbänken och sof och hon var så lat, att hon icke orkade
att stiga upp, utan hon endast pekade åt det håll, ditåt de
borde gå. — I nästa gård gingo de åter in för att spörja efter
vägen. Där var en rask dräng, som genast var villig att följa
dem öfver åkrar och ängar, så att de icke skulle gå vilse.
När de åter voro för sig själfva, frågade sancte Per:
— Hvad lön tänker du gifva drängen, som följde oss så
långt och visade oss vägen?
— Jo, svarade vår Herre, han skall få den lata pigan, som
låg och sof i fållbänken.
— Nej, det vore stor synd, sade sancte Per.
— Men så måste det likväl blifva, sade vår Herre, den
duglige skall förbättra den dåliga; om två lata komma i hop,
hur skulle det då gå för dem i världen. —
På ett annat ställe kommo de till en änka. — Emedan
de voro hungriga, begärde de något att äta. Gumman var
fattig men godhjärtad och gaf dem sin enda kaka. När de
ätit, lade vår Herre det öfverblifna brödet under en grästorfva,
Dagen därefter växte där upp en kålplanta. Då gick vår
Herre till kvinnan och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
