Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. XII.
Kung Carl sårad.
B
jörn fortfor:
Då kommendanten i Wiprek efter två veckors belägring
af staden ingalunda tycktes vilja dagtinga, trots oupphörliga
uppmaningar därtill från svenska arméens befäl, förlorade
konungen alldeles tålamodet och han befallde, att staden skulle
tagas med storm.
Men det var ingen lätt sak, skolen I tro.
Artilleriet började nämligen en skarp eld mot fästningen;
men vallarne voro så väl skyddade med väldiga pansar af is,
att kulorna icke förmådde att göra någon skada. Naturen
själf hade byggt befästningen kring staden, hvilken utan tvifvel
varit lätt att taga under hvilken annan årstid som helst än en
sträng vinter.
Emellertid stormade öfverste d’Albehyhl med dragonerna
fram mot fästningsporten. Men de drefvos tillbaka af fäst-
ningsgarnisonen, som syntes hafva varit församlad just på
denna plats.
På andra ställen upprestes så många stormstegar som
möjligt; men vi kunde likväl inte göra staden någon skada,
ty vi kunde inte få något fotfäste på den fördömda glanskisen
på vallarna och dessutom försvarade sig ryssarne som verkliga
lejon, det får jag säga. Men de våra föllo som flugor för-
deras kulor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
