Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAGEA AP GUBBEN BJÖRNS MINNEN GEÅN TUBKIET. 679
— Kamrat, gif hit din sabel och följ mig.
Janitscharen lydde genast utan invändning och med en
uppsyn, som tillkännagaf den djupaste undergifvenhet. —
Kort därefter blef sultanen tvungen att med fara för sitt
lif respektera en gammal plägsed, som hos folket urartat till
en fördom.
Sultanen var sjuk och läkarne sökte återställa hans hälsa,
under det att hans opasslighet af politiska skäl hemlighölls. —
Men när slutligen hans sjukdom tog allt mera öfverhand,
nödgades han innesluta sig i sitt palats och så hushålla med
sina krafter, att han hvarje fredag måtte kunna visa sig i
mosquéen. Denna ceremoni, som vanan helgat, kan ej åsido-
sättas utan att förorsaka uppror bland soldaterna och folket.
Jag har ej varit i Konstantinopel, men denna historia
hörde jag omtalas i Bender.
Som sultanen är afskild från allmänhetens ögon uti Seral-
jens otillgängliga rum, fordra turkarne, att sultanen som oftast
skall visa sig för dem, på det att de må öfvertyga sig om, att
han lefver. Och som utan detta steg af försiktighet en vizir,
som snart kunde skrämma eller muta två eller tre personer
att förtiga sultanens död, under samma tid kunde göra mycket
ondt på sin aflidne herres konto, så kräfva undersåtarne så
mycket oftare bevis om sin envåldshärskares lif och välmåga
och det så nitiskt, att högsta makten ej dristar vägra deras
åstundan; ty mängdens välde är ett föremål för envåldsmak-
tens beständiga fruktan.
Sultanen försummade att en fredag visa sig för allmän-
heten; men som detta väckte ett allmänt missnöje, så var han
nödsakad att till förekommande af uppror nästa fredag rida
till Sancta Sophias mosquée, som är närmast intill seraljen,
oaktadt han var så matt, att han knappast kunde röra sig ur
stället.
Han kom emellertid lyckligt fram till mosquéen men blef
på återresan så svag, att all den betjäning, som omgaf honom,
knappast kunde hålla honom kvar på hästen. Emellan Seral-
jens båda portar svimmade han och kunde blott med största
nöd räddas från döden. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
