- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
680

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

680 CAROLINENS MINNEN.
Det är mycket märkvärdigt i Turkiet, mån I tro, fortfor
Björn; och det icke minst märkvärdiga är begagnandet af
opium.
De turkar, som en gång blifvit vana vid ett omåttligt bruk
af opium, kunna lätt kännas igen af engelska sjukan, hvilken
detta gift slutligen hos dem förorsakar. Oförmögna att på an-
nat sätt vara lyckliga än af den tjusning, som genom opii-
rökandet uppkommer, blifva dessa människor föremål för samt-
ligas åtlöje eller medlidande af nyfikna medborgare och främ-
lingar, när de samlas på torget, där man säljer opium.
Där ser man älskare af denna vara alla dagar emot aft-
narne komma tågande från alla håll. Deras bleka och melan-
koliska hy, deras magra och utmärglade kroppar skulle hos
en hvar väcka ett ömt medlidande, om ej deras långa halsar,
deras åt en sida lutande hufvuden, deras till öronen uppdragna
axlar och en mängd af deras sjukdom härrörande narraktiga
kroppsställningar verkade ytterst löjligt.
Men allt det där kan inte roa er, fortfor Björn. Jag tän-
ker ofta på Turkiet och tycker, det är lustigt nog att minnas
min vistelse där. Men, sen I, jag kan inte berätta mina min-
nen därifrån, så att de kunna roa andra.
— Jo, jo, fortsätt, fortsätt, ropade flera röster.
— Ja, sade då Björn, jag skall tala litet om turkiska hög-
tidligheter, de kunna vara ganska lustiga att höra kanske.
— Gör det, farbror, bad Frida.
— Nå, må göra, sade Björn och började:
En sultaninnas fruktsamhet hade från Seraljen blifvit of-
fentligen förkunnad. Anstalterna till allmänna glädjebetygelser
voro redan gjorda och man väntade blott på en lycklig för-
lossning för att kunna börja högtidligheterna.
Mufti och andra högre ämbetsmän blefvo kallade till Se-
raljen och blefvo befallda att vänta i Saphasalen, som är be-
lägen emellan Harem och de rum, som bebos af sultanen själf
och hans hofstat.
Tolf stycken små kanoner för en kula af en fjärdedels
marks vikt och hvilka kallas Saphakanoner voro planterade i
denna sal.
— I salen, utropade Alf, frågande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0746.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free