Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I OLOF OLOFSSONS STUGA. 691
— Ja, svarade Björn, den välmåga, som vi förut .funnit
hafva satt sitt insegel på allt i detta hem, är nu försvunnen.
— Hårda tider, mumlade Alf.
— Jorden, fortfor Björn, har icke kunnat brukas så, som
•den borde, sedan Arvid kallats ut i kriget.
—• Förbannelse hvilade öfver Sverige, menade fader Sven.
— De båda systrarna Anna och Emma, sade Björn utan
.att låta sig störas af de olika infallen, hafva nog städse för-
sökt att sköta sysslorna, så godt de kunnat med någon liten
hjälp af Axel, Annas unge son. Men de hafva likväl icke
kunnat fullgöra dessa åligganden med den kraft, som fordrats.
— När sorgen är i hjärtat, är handen trög, sade mor
■Greta.
—• Dessutom fortfor Björn, hafva de inre göromålen blif-
vit försummade för de yttre och hemmet har därför alldeles
■ofrivilligt blifvit så godt som helt och hållet vanvårdadt. Men
detta var dock icke allt.
— Skulle de stackars människorna pröfvas ännu mera,
.suckade mor Stina.
.— Ja, kära mor, svarade Björn. Pålagorna hade med
hvarje år blifvit drygare och svårare att betala och-slutligen
hade utmätning måst göras i det förut rika hemmet för kon-
tributionernas erläggande.
— Det är hårdt, mycket hårdt, sade Alf.
— Den första utmätningen följdes snart af den andra,
fortfor Björn, denna af den tredje och så vidare och snart
var allt löst taget, hvarefter man började med kreaturen. Det
gick fort utför.
— Ja, ja, stackars den människa, som kommit på ett
sluttande plan. Hon är snart förlorad, sade Carl Berg.
— Snart togs den sista kon af länsmannen, sade Björn.
Nästa gång, kontribution skulle utgöras och det skulle nog
icke dröja så länge, skulle Anna nog troligen få gå ifrån
-stugan.
— Men det är ju orimligt, jämrade sig mor Stina.
— Konungen hade en gång köpt den åt henne till bröl-
lopsgåfva. Skulle kungen nu ta sin gåfva tillbaka, sade Alf
med dyster ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
