Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
696 CAROLINENS MINNEN.
armar; ty han hade nu blott en arm. Kriget hade sköflat
den andra. — Arvid hade, som vi minnas, dragit ut i fält
alldeles mot sin vilja. Han var då en burgen bonde. Nu
kom han hem utblottad och som krympling till ett af tidens
stormar sköfladt hem.
Jag vill förskona er från att höra berättas om alla de
upprörande scener, som nu utspelades i Olof Olofssons stuga,
som den kallades ännu, fastän gamle Olof sedan länge mult-
nade i Carls kyrkogård. Jag vill blott omtala, att glädjen för
•ett ögonblick lyste i det förr så rika och lyckliga hemmet.
Men denna glädjens sol fördunklades snart.
Anna grät öfver att se sin älskade man vara en krymp-
ling. Arvid harmades öfver länsmannens framfart i hans hem,
hvilken framfart omtalades för honom under tårar, när han
.sporde, hvarför stugan var så tom. Emma grät öfver att ej
få någon underrättelse från Harald, hvilken antingen var död
eller fången eller i lyckligaste fall var med konungen i Turkiet.
Den ende, som såg framtiden an med något lugn, var
unge Axel. Han var för öfrigt ännu så ung, att han ännu
kunde hoppas på ett lyckligt lif, hvilket han genom sin egen
kraft hoppades kunna staka ut åt sig, så framt ej också han
i sinom tid blef kallad ut i fält.
Vidare vill jag omtala, att tredje dagen efter Arvids hem-
komst länsmannen kom och fordrade kontributionen. Denna
kunde de stackars människorna naturligtvis inte betala; ty
Arvid hade ej haft några penningar med sig hem.
Arvid bad om anstånd, till dess att han hunnit bruka
upp något af jorden igen, då säd kunde tagas i stället för pen-
ningar.
Men anstånd gafs ej.
Följden blef, att de arma satarne blefvo drifna från hus
och hem så fattiga, att de knappast hade något att skydda
sig med.
Hvart skulle de vända sig i sin nöd?
Nöd var öfver allt i landet och hjälp var ej lätt att finna.
Krigets förbannelse sväfvade öfver de svenska hemmen,
pesten härjade bygderna, af penningar funnos ej annat än
nödmynt af koppar, hvilka skulle gälla såsom silfvermynt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
