Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. I.
I kolarkojan.
P
et var mycket snö vintern 1718.
I en af Vermlands skogar och helt nära Norsälfven
låg en liten koja helt nära en kolmila. Det är icke ovanligt
att finna dylika kojor i skogarne. De äro vanligen afsedda
för en eller två personer och synas ofta vara uppslagna i hast
och utan tanke på, att de skola utgöra varaktiga bostäder för
människor.
De pläga äfven blott stundom tagas i anspråk såsoin
människoboningar.
Kolaren, hvilken skall sköta om milan och en medhjälpare
pläga slå upp dylika kojor åt sig och hvila ut i dem en och
annan kort stund under arbetet, isynnerhet när vädret är svårt.
Men de ha vanligen sina hem i närheten och dit gå de turvis
hvarannan natt.
Men den kolarkoja, om hvilken jag nu talar, sade Björn,
utgjorde ett fattigt folks enda bostad. Den var dock ej myc-
ket bättre uppförd än andra kolarkojor men var nog större,
än de vanligen pläga vara. Men så var det också fyra per-
soner, som skulle bo där vinter och sommar och af dessa
fyra människor voro två kvinnor.
Det var ej några för oss obekanta personer, som bodde i
kolarkojan. De voro Arvid, Anna och Axel, som nu var en
hurtig yngling, samt Emma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
