Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
744 CAROLINENS MINNEN.
— Är det sant, må tro, att gamle majoren hvarje jul-
afton låter duka julbordet för sin döda hustru och för sina
fostersöner, fastän de ej äro tillstädes, frågade Anna.
— Ja, det sägs så, sade Arvid.
— Och det sägs äfven, att majoren vid juletid öppnar
sin port för hvilken, som kommer till Dahlby, inföll Emma.
— Nå, nå! Både majoren på Dahlby och hans dotter
hafva ju här i trakten namn om sig att vara mycket gästfria
af sig, så att jag tänker, att porten på Dahlby hela året om
står öppen för hvilken, som kommer, om han blott kommer i
redliga ärenden.
Emma hade emellertid lagt mera ved på elden, hvilken
nu blossade upp i klar låga, just som Axel kom in i hyddan,
hurtig och glad, hvisslande och med pirkan på skulten, så att
pannan var bar. Han hade arbetat mycket och stått länge i
framåtlutad ställning, hvilket gjort, att blodet drifvits åt
hufvudet och detta i sin tur hade förorsakat, att ett par
ådror svält upp och nu bildade ett rödt kors i hans
panna.
— Se så, far och mor, sade han gladt, nu–––-—
Längre hann han ej, förrän Anna, som fått se det röda
korset i hans panna utropade under den yttersta ångest:
— Jesus Guds son, nu är det slut med oss, Axel har
djäfvulens tecken i sin panna!
Och hon föll afsvimmad till golfvet.
— Mor, mor, ropade Axel och sprang fram till Anna.
Hvad är det mor?
— Du har ett rödt kors i pannan pojke, upplyste Arvid,
hvilken tillika med Emma äfven skyndat fram till den af-
svimmade.
— Hvad mor är vidskeplig, sade Axel. Hon vet väl, att
jag blir röd, när jag står framåtlutad.
_ Men korset -—- — — sade Emma, under det att de
lyfte upp Anna och lade henne på en bädd af granris, öfver
hvilket ett skynke var kastadt.
— Det är djäfvulens tecken, sade Arvid.
_ Nej, det är fridens heliga tecken, invände Axel käckt.
De tvättade Annas kinder och tinningar med snö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
