Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
748 CAROLINENS MINNEN.
_ Se så, mor, grunda inte vidare på det där, sade Axel.
Mor såg ett kors i min panna och trodde, att det var djäfvu-
lens tecken.
— Ja, ja, sade Anna skälfvande.
— Men mor tog fel; det var inte djäfvulens tecken, som
mor såg; nej det var i stället Kristi kors, som en gång skall
ställas på den graf, som innesluter våra genomgångna sorger
och våra tåligt hurna pröfningar.
_ Hvar får den pojken sina tankar och ord ifrån, hvi-
skade Emma tyst till Arvid, under det att Axel tog sin moders
hufvud ömt emellan sina händer och kysste henne.
— Hvar han får dem ifrån, vet jag inte, svarade Arvid
lika tyst; men ett vet jag: Pojken ser i Jramtiden och Her-
rens nåd är stor i honom. Hur sade han inte förra julen, att
vi ej då skulle behöfva svälta, fastän vi då hade det ännu
uslare än nu. — Och kom inte jungfru Elsa Standar, den
Guds engeln, med mat till oss?
— Måtte han vara lika sannspådd nu, hviskade Emma.
_ Det är han; jag tror det; ty Guds hand hålles huld-
rikt öfver min sons hufvud trots fattigdomen och eländet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
