Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. IL
Julaftonen på Dahlby.
J
ulaftonen 1718 var en ovanligt härlig dag. Det var kallt,
men alldeles lugnt. Kimfrosten glittrade på trädgrenarne
och smälte slutligen för solstrålarne vid middagstiden, då det
blef litet ljumt. Men snart gick solen åter i bys. — Det är
ej lång stund, som människan vid juletid får fägna sig åt solen,
isynnerhet på så pass nordligt liggande platser som Vermland.
Men då solen åter gömde sig bakom de skyhöga skogs-
toppame kring Dahlby, började stjärnorna att glimma på himlen.
—- Nu tända änglarne sina juleljus däruppe i de frid-
fulla nejderna, sade Emma, hvilken stod utanför kolmilan
och väntade på Axel, som just höll på att sluta sitt arbete för
dagen.
— Ja, svarade Axel, och med de ljusen få vi vara nöjda.
Väl, att någon tänker på oss. — I år äro vi mera bortglömda
än någonsin förut, allt sedan länsmannen tog vår stuga. — Tvi,
sådana tider.
— Nog kan du få det bättre, om du vill söka dig arbete
annorstädes än här, Axel, sade Emma. Det är ju godt om
arbete nu, sedan allt arbetsdugligt folk blifvit utskrifvet till
kriget.
— Godt om arbete, eftersade Axel. — Ja, det har du rätt
i, moster. Jag vet också, att jag skulle kunna förtjäna riktigt
bra med pänningar, om jag vårdade mig om att söka annat
arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
