Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULAFTONEN PÅ DAHLBY. 751
Du skulle sett honom som yngling, Axel. — Aldrig
förgäter jag den smärta gestalten, som jag såg hemma i fars
gård under jakten, just när våra grannar bröto freden. Hur
glad och hurtig kom han ej från skogen, sedan han med lifs-
fara fält den stora slagbjörnen. Han red från hela sitt säll-
skap och kom ensam fram till gården, där det var mycket
folk och där det var uppbulladt till gästabud. Hur glad deltog
han ej i dansen med oss simpla människor och — — —
— Var det då, han köpte morfars gård och gaf den åt mor?
— Ja!
— Och nu har han tagit åter sin gåfva.
— Det är inte kungen, som gjort det, Axel.
— Hvem har gjort det då?
— Det är Gud, som pröfvar oss. Herren Gud pröfvar
och risar dem, han älskar.
- Då måtte han älska oss mycket, ty oss risar han med
besked.
Du skulle sett kungen, när budskapet om fredsbrottet
kom, fortsatte Emma. Hur stolt och lugn han drog sin värja,
kastade en blick mot höjden och så red han till Stockholm för
att rusta till fejd. Leendena försvunno i ett ögonblick från
hans ansikte.
— Han hade väl ingenting vidare att le åt, menar jag.
— Och ute i kriget, vid Narva — du skulle sett honom,
Axel, och du skulle älska kungen, älska honom trots alla de
olyckor, hvilka han dragit öfver oss och hela landet.
Axel svarade intet.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
