- Project Runeberg -  Carolinens minnen : historisk roman från Carl XII:s tid /
754

(1900) [MARC] Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

754 CAROLINENS MINNEN.
— Häng upp värjan nu på sin plats. Det grämer mig,
att jag inte vidare kan stå i min konungs led. Nu behöfde
han mig kanske mera, än han gjorde under min krafts dagar,
sade major Standar.
— Han är ej långt härifrån nu.
- Nej.
— Se så, nu är klingan så klar, den kan bli. Nu är det
jul; ny syns det, att det är jul, nådig herre.
— Ja, det syns, svarade majoren, men han hänsyftade
icke på de skurande vapnen utan på sin dotter, hvilken iklädd
en enkel men vacker högtidsdräkt öppnade en af dörrarne till
>■ salen och tittade in. — Det syns, att det är jul, Hadar. Min
präktiga Elsa står där och 1er som en julens ängel. — När
jag ser dig, mitt barn, fortsatte han ställande sitt tal till jung-
fru Elsa, påminnes jag alltid om din mor, Gud fröjde den sa-
liga själen. Äfven hon plägade komma emot mig leende och
god, som du nu gör.
— Vill far komma ut i köket och doppa i grytan, frågade
’ jungfru Elsa.
— Tack mitt barn. Kom Hadar. Har du färsköl upp-
hemtadt i stånkor, Elsa?
— Ja far — och så har jag det skönaste vörtbröd och en
skinka så fet, att det blänker af den.
— Skönt, skönt mitt barn. Nu är det jul, Hadar!
Och han lade, för att kunna gå bättre, sin ena arm på
Hadars axel och så stultade han ut i köket, där alla doppade
i grytan och drucko af det sköna ölet samt pratade om ett
och annat muntert och trefligt. Nu var det jul och nu skulle
det vara frid och glädje.
Gamle major Standar behöfde hvila sig en stund, efter
sedan han doppat i grytan. Men länge låg han ej och när
han vaknade, var han kry och glad och så samlades alla i
salen, där julljusen skulle tändas och julekusarne delas ut,
hvarefter själfva julaftonsmåltiden skulle börja. Och den skulle
vara bastant.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/carolinens/0820.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free