Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULAFTONEN PÅ DAHLBY. 755
Gubben Standar hade en egen vana. Han ville, att hvar
och en skulle hafva sitt julljus och icke nog med det:. Ljus
skulle brinna äfven för dem af hans kära, som voro frånva-
rande, nämligen hans hustru och hans fostersöner; och de ku-
sar, som lades vid dessa ljus, användes sedan under julen att
bespisa fattiga med.
Gubben ville själf tända ljusen och det var en högtidlig
stund, när han gjorde det.
Han började med sitt eget och sade, när han tände det:
— Pris vare Herren, som låtit mig upplefva ännu en jul.
Därpå tände han jungfru Elsas ljus, sägande:
— Må ditt lif, dotter min, alltid varda så ljust och gladt,
som detta julljus brinner. Välsignelse öfver dig. God jul åt
dig och åt er alla.
Så tände han Hadars ljus, sägande:
— Gamle kamrat, din lefnadslåga börjar flämta just som
min. Men redligheten strålar nu som alltid förr klart i ditt
hjärta. Tack för god vakt, blif trogen som hittills.
Därpå tände han i tur och ordning de öfriga tjänarens
ljus och för hvarje hade han något uppmuntrande och trofast
ord att säga.
När alla de församlade’ hade fått sina ljus tända, voro
ännu tre otända. Dessa voro de frånvarandes.
Nu tände gubben det första af dessa ljus, sägande:
— Dyra maka! Du som under många år troget vandrat
vid min sida mig till stöd och glädje, du som gifvit mig min
goda dotter och uppfostrat henne till en dygdig jungfru, din
egen afbild, äfven ditt ljus ville jag tända här i ditt gamla
bo på denna högtidsafton. Du har flyktat bort från den mörka
jorden till himmelens frid och prakt och i de saligas boningar
är nog alltid julefrid och julefröjd. — Men kanske din ande
för några ögonblick denna signade kväll sänker sig ned hit
till oss och till vårt hem, som du älskade högst af allt på jor-
den. Må du då finna, att ditt minne är äradt och aktadt, lik-
som du själf var älskad i lifstiden. Jag vandrar på grafvens
brädd. Kanske innan nästa julafton sprider sin frid öfver jor-
den, jag flyktat härifrån i dina armar, dyra maka, att vid din
sida i Guds faders boning sjunga den högstes lof och pris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
