Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
762 CAROLINENS MINNEN.
alla sorger och bekymmer åt sidan under denna välsignade
högtid. Gör så äfven du, min vän. Du är fattig det synes;
men kanske lyckan blifver dig beskärd en gång. Sitt ned och
deltag i julglädjen. — Kanske du en gång som barn firat julen
i ett lyckligt hem, som varit din faders och moders. Erinra
dig då dem i denna stund och har du ej ådragit dig din nöd
genom last och synd, så se dina föräldrar, om de äro döda,
ned på dig från sin himmel. Lefva de, minnes de dig med
kärlek. — Men har du själf förvållat din olycka genom synd
och ogärningar, då kan du ej heller rätt fira julen. — Dock,
jag är ingen själasörjare. Jag ser i mitt hus en fattig man;
godt är det, att jag kan hugsvala honom. Sitt ned min vän
och fira julen med oss i frid.
Främlingen hade sakta och med nästan dröjande steg gått
från spiseln till den för hans del framsatta stolen och stannade
bakom densamma läggande sina händer på det höga rygg-
stödet.
— Sitt, min vän, sade major Standar åter vänligt. Det
gjorde honom ondt att se den trasige karlen, men det fägnade
honom äfven, att han visade takt och icke var på något sätt
framfusig.
— Jag tackar er, herre, sade nu främlingen och bockade
sig djupt.
Alla rosor flydde med ens från jungfru Elsas kinder och
hon reste sig upp samt såg på den främmande.
— Hvad är det, Elsa, sade majoren. Sitt mitt goda barn.
Hvad du är blek. Är du sjuk min flicka? Gud tröste oss,
om vår julfest skall störas af sjukdom och elände.
— Fader, sade junfru Elsa darrande på målet, hörde du?
— Hvad, frågade majoren orolig.
— Kände du ej igen denna stämma! Det är ingen främ-
ling, som kommit til oss i julekväll. Nej, det är en af dem,
åt hvilka vi förut tändt julljus. Det är Sivard, min älskade
fosterbroder !
— Du kände mig, Elsa, utropade nu i sin tur jublande
den trasigt klädda mannen. Du kände mig, älskade foster-
syster!
— Sivard!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
