Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Epilog.
I let är ej mycket att tillägga.
r Fader Alf och mor Stina lefde lyckliga som alltid
föiut länge och väl på sitt Brogård, där det nog i början blef
tomt efter Frida och Elsa. Men de voro ju ej långt borta.
Fader Sven och mor Greta funno det tommare än Brogårds-
folket. De gamla makarne bodde till sin död kvar i kyrk-
vaktarstugan och tackade Gud för hans nåd all. Men nog var
det tyst, menade de, sedan Carl lämnat dem.
Frida och Carl Berg lefde ett idealäktenskap, på Frida-
lund icke långt från kyrkbyn och när Frida fick sin förstfödde,
bar gamle Björn pojken till dopet i sockenkyrkan och han fick
namnet Björn Fridolf.
Elsa och Lars hade det äfven godt på Hultet och ej var
det att undra på, ty de voro ju båda goda människor och
dessutom hade Lars på Hultet godt om blanka dalrar på kist-
botten och en stor svinafvel, som han förtjänade lifvets goda
på. Mor Elsa på Hultet skötte om grisarne och det gjorde
hon ordentligt också och pratade med kittren, som om de varit
barnungar och helt visst kom hon mången gång ihåg, när
Lars den där vårfrudagen kom till Brogård med griskultingen
under armen och psalmboken i handen och friade. Hon ta-
lade äfven därom mången gång med Lars och sade då alltid,
att han och grisen vid det tillfället sågo lika glada ut båda två.’
Rolf blef soldat vid Södermanlands regemente, hvilket
icke litet fägnade gubben Björn, som alltid sade, när Rolf om
söndagarne i uniform kom till kyrkan, att det icke fanns en
så ståtlig karl i hela församlingen som Rolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
