Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
782 CAROLINENS MINNEN.
Rolf tog en god hustru och fick ett bra soldattorp.
Sigurd brydde sig aldrig om några flickor efter den där
bastonaden, som han fick i slöjdstugan af gubben Björn.
Han skötte, när han blef äldre, om jordbruket vid Brogård åt
sin far och bief en af traktens dugligaste jordbrukare.
Tyra växte upp till en fager jungfru och hon skötte om
hushållet åt sin mor, när denna började blifva gammal och
orkeslös. För öfrigt var Tyra ofta inne i Björns kammare och
pysslade om honom, när han inte mera orkade arbeta i slöjd-
stugan utan satt inne hela dagarne.
Nu var det lifligt umgänge emellan den stor blifna släkten.
Ena söndagen voro alla samlade vid Brogård, söndagen
därpå hos de gamle i kyrkvaktarbostället, tredje söndagen hos
Frida och Carl på Fridalund, fjärde söndagen hos Elsa och
Lars på Hultet, femte söndagen i Rolfs soldattorp.
Och så gick det i ständigt kretslopp.
Alla voro glada, alla voro nöjda och icke minst var det
fallet med gubben Björn, hvilken aktad, ärad och älskad lefde
det lyckligaste lif, en människa gärna kan önska sig.
Nu talade han i allmänhet litet om »salig kungen». I
stället lyssnade han själf med begärlighet till sina vänners
utläggningar af hans egna berättelser från stora ofredens da-
gar, hvilka voro alla i godt minne.
Och när han om söndagarne ringde i kyrkklockorna, tyckte
han, att de sjöngo så underliga och vackra sånger för hans
öron, sånger om heder och tro, gudsfruktan och lycka.
Hvar han kom, mötte han vänner. Själfva prosten stan-
nade gärna och sade honom ett och annat vänligt ord och
församlingen i sin helhet tyckte, att bättre kyrkvaktare kunde
man inte ha än den gamle, buttre, punktlige veteranen, hvil-
ken ville se så bister ut, men ur hvilkens ögon den mildaste
barnasjäl blickade fram under de buskiga ögonbrynen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
