Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
788 CAROLINENS MINNEN.
— Kära mors pojke?
— Javisst! — Han fick pojken på hornen —–––
Jag törs inte höra mer.
— Och kastade honom högt i vädret.
— Milde Gud!
— Pojken kastades öfver gärdesgården och rätt in i pro-
stens stora halmdös. Det var hans räddning; annars hade han
väl slagit ihjäl sig.
— Hvilken lycka.
— Rättarn sprang för att ta reda på honom och hjälpa
honom; men då han såg, att han mot.förmodan var alldeles
oskadd, så tog han honom i manken och gaf honom en ordent-
lig bastonad och sedan har rättarn gått ur stuga och i stuga
samt piskat upp de pojkar, som varit med om äfventyret.
— Det var rätt.
— Inte göra de om det där.
— Nej, nej.
— Men någon odygd skola de förstås göra. Och att de
en gång ställa till spektakel, får man inte säga något om. De
voro mycket värre förut, innan gamle Björn började med sina
berättelser.
— Ja det voro de, det är säkert.
— Nej, nu måste jag hem till mitt.
—• Jag med.
— Guds frid, kära mor!
De skildes åt.
— Vi skola gå till Frida och Carl i dag, kom farbror,
sade Sigurd, när hela familjen från Brogård kommit hem från
kyrkan.
-— Gån I och hälsen dem; halsen lilla Björn också, den
bytingen, svarade carolinen.
— Hvad nu; går inte farbror med, frågade Sigurd för-
vånad.
- Nej!
— Mår farbror illa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
