Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EPILOG. 789
— Nej: men jag känner mig trött. Jag stannar hemma.
Gån I. —
De gingo alla.
Länge dröjde det likväl icke, förrän Tyra kom tillbaka
till Brogård och gick in i Björns kammare.
Han satt på fållbänken och det såg ut, som om han haft
en slöja för ögonen. Han såg icke riktigt.
— Hvem är det, sade han med ett underligt rosslande
ljud.
— Tyra; känner farbror inte igen Tyra? •— Jag vände
om, jag ville inte, att farbror skulle vara ensam.
— Du är en Guds engel. Hvar äro de andra?
— Vid Fridalund. Kommer inte farbror ihåg — — —
farbror har visst sofvit mycket godt och är ej riktigt vaken
ännu?
— Ja, ja, jag har visst sofvit. Ja, ja!–––––- Jag såg
salig kungen —–––-
— Farbror drömde.
— Gif mig min värja, flicka!
— Ja–––-— Ah, hvad den är tung.
— Tack — — — Vet du, den här värjan —–––-
Han tystnade hastigt och stirrade ut i rummet.
— Hvad är det, farbror?
— Hör!
— Hvad skall jag höra?
— Ser du!
— Hvad?
— Det ljusnar?
— Milde Gud, farbror yrar visst.
— Reveljen går!
— Nej, farbror! Farbror!
— Till parad!
— O, du store Gud! Farbror är mycket sjuk och jag är
alldeles ensam hemma och kan intet hjälpa!
— Rättning!
— Farbror, farbror, vi äro ju inne i farbrors kammare.
— Hvad farbror är kall. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
