Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Canada anropar Sverige!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Canada anropar Sverige!
Lakekonsten var inte frammande
för indianerna. Vi tanker oss dem
garna som ett starkt och segt slakte
men faktum är att de hade sina
sjukdomar, bade kroppsliga och
Själsliga, som tog sin tribut bland
dem och férdystrade deras liv.
Belägg för detta finner vi i historis-
ka dokument, och Aven om var
barndoms fjäderprydda hjälte skulle
få en knack och framstå mindre
romantisk sa lat oss bladdra igenom
de gamla krônikorna och se hur
indianerna behandlade sina sjuka;
hur de med primitiva hjälpmedel
utövade läkekonst.
Deras medicinska kunskap ned-
tecknades inte men gick i arv från
generation till generation och var
förvånandsvärt fullständig. De hade
en omfattande kännedom om örternas
läkande kraft och botade till exempel
skörbjugg med en brygd, som de
kokade av barken på ‘‘anneddan’’—
ett trad av barrslaktet. Jacques
Cartier, Canadas upptäckare, lärde
receptet av indianen Dom Agaya
under sin Overvintring i det nya
Magiska ben, i vilka medicinmannen förvarade
patientens själ.
18
landet och räddade därigenom många
av sina män från en plågsam död.
Indianerna var också kunniga i
kirurgi och kunde behandla benbrott
och vrida leder rätt igen. Vid am-
putationer använde de knivar av
flinta eller jaspis och stoppade blod-
flödet med glôdheta stenar - en
minst sagt hårdhänt operationstek-
nik, som säkert skulle fått den kall-
blodigaste och mest förhärdade falt-
skär att lyfta förvånat pa ögonbrynen.
Deras sätt att behandla benbrott
har beskrivits av en av de tidiga
missionärerna sa här: "När en indian
bryter ett ben eller en arm, passar
man benbitarna tillsammans med
stor noggranhet och placerar kuddar
av mossa, dränkta 1 terpentin, över
den brutna lemmen. Björknäver
läggs se’n omkring, eftersom denna
bark är smidig och anpassar sig efter
lemmen. Man underlåter inte att
spjala benbrottet, och för att halla
samman det hela lindas langa remsor
av tunn bark omkring såsom ett
bandage.”
Liksom de vita led också indianerna
av själssjukdomar, både verkliga och
simulerade. Deras uttryck för själs-
rubbning var “‘ononhaicia’’, som rätt
och slätt betyder ‘‘upp-och nervänd
i huvudet —ett uttryck, som kanske
inte kan mäta sig med den bästa
stockholmsslang men som dock säger
mera än den moderna psykiatriens
konstiga latinska eller grekiska namn.
En gammal krönika ger följande
exempel på en indiansk psykiatrisk
behandling:
"En av stammens franstående un-
ga män låtsades vara vansinnig. Men
så råkade han en dag i ordväxling med
en demon och blev nu rubbad på
allvar, föll till marken och betedde
sig underligt. Botemedlet var nu att
döda två hundar av vilka den ene var
särskilt dyrbar, och låta honom äta
av dessa. Nu blev den unge indianen
bättre och återfick snart sina sinnens
fulla bruk”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
