Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ... till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barry Hulth, vér nye medarbetare 1 Saskatoon
1 prarieprovinsen Saskatchewan.
... till Sverige
Pa prärien i Canada räknar man
endast med två årstider: sommaren —
då man plöjer, sår och skördar, och
vintern — då man sover och vilar och
längtansfullt ser fram emot somma-
rens återkomst.
När vinden tjuter runt husknutarna
och snön packas ihop i meterhöga
drivor, när hästarna åter ersätter bilar
och traktorer på vägarna och prärie-
vargarna kommer fram till gårdarna —
då vet vi att vintern har kommit. För
fyra långa månader är vi igen helt i
Kung Bores vald Vägenna blir
oframkomliga, tågen försenade och
avståndet mellan boningshus och la-
dugård synes t.o.m. ofta alltför långt.
All aktivitet avstannar, och lantbe-
folkningen bokstavligen talat kryper
in i vinteride.
Man kan knappast tänka sig nå-
gonting mer öde och tomt än den
canadensiska prärien i vinterskrud.
Inga träd eller buskar, inga gärdes-
gårdar eller diken, endast en ändlös,
14
vit ocean. Man undrar hur människor
och djur kan motstå de tjutande snö-
stormarna eller de bittert kalla frost-
nätterna. När den veckolånga snö-
stormen äntligen har lagt sig, ser man
dock farmarna gräva sig fram ur sina
översnöade byggnader och hästarna
på vinterbete ivrigt skrapa undan den
djupa snön för att komma åt havre-
axen, som lämnades kvar på fälten.
När norrskenet dött ut, och solens
första strålar sänder värme till en
frusen jord, kan man se den raggiga,
hopkrupna boskapen trängas på sol-
sidan av höstackar, och den frusna
prärieharen hoppa omkring i den vita
öknen för att jaga nattkylan ur krop-
pen.
Det kan inte hjälpas att man för-
vånas över den anpassningsförmåga
man finner på prärien. Då snön ligger
djup på vägarna och på sina ställen
har packats ihop i manshöga drivor,
lämnar farmaren bilen hemma och
gamle trogne Pålle kommer åter till
heders. I den överbyggda släden med
kolkaminen muntert sprakande åker
man Over prärien fågelvägen” till
byn. Ungdomen tar sig på ett eller
annat sätt fram till skolorna, även om
hemfärden ibland ej kan göras samma
dag, och sportentusiasterna pulsar
glatt igenom snön och trotsar kylan
för att spela ishockey eller curling.
Skunkar, grävlingar och prärieekorrar
går i ide, vildfågeln drar söderut, och
nötboskap och hästar sätter på den
tjocka, raggiga vinterpälsen.
Virvlande, gråvita snömolm. Ett
tjockt, böljande snötäcke, en grön-
skimrande norrskenshimmel — det är
vad vi kallar vinter. Man känner sig
hjälplös och ensam, man ängslas över
boskap och matförråd, och man vän-
tar och längtar efter sommarens åter-
komst då prärien igen vaknar till liv
från sin vintersömn.
Pa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
